Ett snäpp lägre temp gör mig direkt piggare. Det är otroligt att känna och så ljuvligt hoppfullt! Så idag kunde avskedet till huset göras rejält. Med något så fantastiskt som en picknick. Årets första, synnerligen välkomna, pastasallad i låda.

Vi köpte med oss lite nödiga och onödiga minnen från loppmarknaden som stängde huset. Böcker med många år på nacken, och tyger som doftar ålderdom och fukt.

Häromkvällen tappade sexåringen en av sina unika hjärteformade tänder. Den förvandlades till tjugo kronor i vattnet, precis vad den randiga filten han önskade köpa idag kostade. Sen hittade jag ett par matchande tyger. Vårt hem får ta över doft och minnen.