Jag lyssnar på samma sång om och om igen och tårarna kommer varje gång. Det är Lalehs Vårens första dag, som talar rakt in i hjärtat fastän det nu är sommarmånadens första dag, och redan högsommar i vår del av landet. På Sundsvalls (aka Världens bästa) Kulturskolas vårkonsert med körerna sjöng vår dotters kör denna fantastiska sång. En helt otrolig tolkning, fantastiskt arr av körledaren som får dessa röster att blomma som en ängsbukett som doftar himmel. Ni kan få tjuvlyssna här på Florus chorus – Vårens första dag. Fastän det är så många röster är de väldigt trogna originalet. Som också får mig i tårar. Långvarig sjukdom, även om den inte är livshotande, ger oundvikligt tankar om liv och död. Laleh fångar det exakt.

Kom våren, kom skratten,
kom tårarna om natten.
Låt mig vara, låt mig vara
litet till, jag är,
jag är inte beredd att gå än.

Vårens första dag
Laleh Pourkarim

Vårens första dag
och jag vill va’ med,
och jag vill va’ så med,
så att jag kan se
att jag är en del av allt.

Vårens stora dag
och jag vill va’ med.
Låt mig leva längre
nu när jag kan se.

Kom våren, kom skratten,
kom tårarna om natten.
Låt mig vara, låt mig vara
litet till, jag är,
jag är inte beredd att gå än.

Låt mig finnas, låt mig att finnas,
litet mer, jag är,
jag är inte beredd att dö än,
inte än.

Nej, jag är,
jag är inte beredd att gå än,
inte än.
Nej, jag är,
jag är inte beredd att gå.

På din stora dag
ville jag va’ med.
Jag bad: Låt mig leva längre.
Men genom dina ögon
såg jag barnen, jag såg skratten,
jag var tårarna om natten.
Jag såg barnen, jag såg skratten,
jag var tårarna om natten.

Låt mig vara, låt mig vara…

Låt mig finnas, låt mig finnas…

Nej, jag är…

På din stora dag
då ville jag va’ med,
då ville jag va’ med.
Där.

Låt mig vara, låt mig vara
litet till, jag är,
jag är inte beredd att gå än.

Låt mig finnas, låt mig finnas,
litet mer, jag är,
jag är inte beredd att dö än,
inte än.

Nej, jag är,
jag är inte beredd att gå.

På din stora dag
ville jag va’ med,
ville jag va’ med.