Dagarna går, värmen flödar och min kropp bjuder viss symptomlindring i hettan. När jag knappt kan sova om nätterna av hettan så är jag ändå rätt glad i svettigheten eftersom detta överflöd av värme gör mig gott. Om ögon och huvud skyddas från solen så hjälper värmen bort den tunga, tryckande huvudvärken. Ni vet den där feberkänslan som känns som både bly och bomull. Så har mitt huvud varit varje dag sedan mars 2012, med undantag för en del sommardagar efter tillräckligt lång tid av värme. Och just nu har såna dagar kommit. Fantastiskt! Ändå är jag (förstås) inte helt nöjd. Jag skulle vilja vara säker på att det är så här mer än ett par dagar i rad, och vill så gärna orka gå längre än korta bitar också, men får försöka acceptera att det inte är tid för promenader.

Det är dock tid att ligga under träd på gräsmattor och skåda träden och himlen genom mörka solglasögon. Och låta bli att hålla diet och stå ut med övervikten genom att tröstläsa bort en del av tjockhetströttheten.

Och så har det varit tid för upplevelser utöver det vanliga. Som att ta husvagnen söderut och få se Allsång på Skansen från första parkett. Jag kunde ligga i gräset på Skansen ända till strax innan sändningen skulle börja.

Den dagen var huvudvärken inte alls lindrig, och vilotimmarna i gräset bredvid rullstolen hjälpte pillren att göra sin verkan. Jag övade på min dikt eftersom jag hade blivit ombedd att läsa den i sändning, och nynnade allsånger eftersom det skulle vara viktigt att sjunga med när vi blev filmade. Nu visade det sig att det inte fanns utrymme för diktläsning i programmet och det var inte någon som ville filma oss, så själva övandet var helt i onödan. Men upplevelsen var enorm. Allsången och Lalehs konsert från första bänk. Tänk att jag och familjen har fått uppleva detta stora.