En bild på ett alldeles nyfött barn och jubel och glädje bryter ut hos så många bakom Facebookskärmarna. Alla som vet att detta är ett synnerligen efterlängtat och väntat, och väntat, och väntat barn. Jubel och glädje så stor att andra bubblar över och berättar vidare via sina bloggar, fastän den bloggande mamman ännu inte spridit nyheten på sin egen offentliga plats på nätet.
Kanske denna mamma, denna fantastiska, modiga kvinna inte störs av att det är så här. Men jag gör det. I min regelbok står det nämligen att den som har något stort att berätta ska få göra det själv.
Kanske hör den regeln till en annan tid, ett liv innan det fanns något som kallas sociala medier. För jag ser det här tredjepersonsberättandet allt oftare på bloggar och Facebook. Att en glädje hurras eller en sorg beklagas offentligt utan att den drabbade/berörda själv har offentliggjort nyheten. Så vill jag inte ha det. Då slår jag hellre ett slag för smurfandet. Att inte tala klarspråk utan bara säga ”smurf” om det som inte alla ännu vet. För de som vet kommer att förstå ändå. Ni som är Facebookvänner med den nyblivna mamman vet vem jag tänker på och gläds med, fastän jag inte berättar att hon heter Smurf.
Änglasmurfen som min vän Anna har givit mig. Den väntade mig när jag kom tillbaka till jobbet. Nu tänker den på mig på håll när jag åter är för sjuk för att jobba.
Det ligger mycket i vad du skriver. Även fast man inte menar något illa så kanske man behöver tänka ett varv till ibland.
Ja, visst berättas det med värme och omtanke. Absolut inget annat. Men ändå blir det så fel ibland, när den det gällde hade velat berätta på sitt sätt. Inte just denna gång, men då och då anar jag det. Vi har olika ”regelböcker” som bekant. Kanske är det för att min regelbok är från stenåldern som jag inte är bekväm med det här moderna nyhetssläppandet 🙂
Spot on! Efter vår förlossning blev det så, att en person i vår närhet skrev före oss. Det kändes skitskumt, även om jag vet att det gjordes av ren icke-tanke och totalt oförstånd för sociala medier.
Tänka efter före är ibland ett för sällsynt förhållningssätt…
Så ledsamt att inte få välja hur detta fantastiska och så efterlängtade skulle berättas.
Håller med!!! Nu är visserligen jag en av de som skrev – men jag frågade iaf först om jag fick 🙂
Soffan ser fantastiskt skön och fin ut! Hoppas den bjuder på många fina (och gärna då feberfria) stunder!!!
Kram
Det är ju en helt annan sak om man frågar innan man berättar! Det kanske de övriga hade gjort just när det gäller denna ljuvliga nyhet – men det är nog alltför ovanligt…
Tack för din fina önskan! Jag hoppas f ö att du ska ha en sån här fantastisk smurfnyhet under 2013!