Idag är det ingen kalasdag, utan en sjukhusdag. Just nu har jag ett par timmars paus från provtagningar och passar på att vila hemma i soffan ett tag tillsammans med en sång som både jag och minstingen har nynnat mycket på sen nationaldagen. Kents Sverige. Jag brukar lyssna på originalet och på Glada Hudikteaterns gråtversion, men hittade nu en ny pärla. Allt med Sarah Dawn Finer är pärlor på mitt nyfunna halsband.

Så avlägsen vintern verkar just nu, när tösen och hennes vän ägnade en lång stund att plocka en så fin bukett till mig. Kärlek! Och snart sommarlov. Imorgon sjunger dottern Adele till vännens komp på skolavslutningen. Jag utreder mentalt möjligheten att smyga in och lyssna på dem innan det är dags för skolavslutningen som jag bävar för. Den när sonens skola, som vi ser från köksfönstret, stängs efter nästan hundra år eftersom en skola med bara åttio barn inte anses kunna hålla på sikt. Än är inte alla hinder avklarade för att det ska kunna bli en friskola om nåt år, så det blir en märklig dag imorgon. En sommardag då samma slags sommarlovsblommor blommar som för hundra år sen. Och en plantering stängs på obestämd framtid.