Den andra röda pärlan handlar om den kärlek som är riktad till mig. Inte den jag uppfattar att jag får, utan den kärlek som ÄR. För mig utgiven.

Mänsklig kärlek har sina gudomliga stunder, men upplevs olika när humör och situation spelar in. Jag tror på en faktisk kärlek. Att jag är älskad. Att du är älskad. Med en kärlek som aldrig rubbas och som alltid övergår vårt förstånd. En kärlek som jag kan bottna i om allt annat rasar. Och det rasar omkring oss. Skilsmässor syns bland såväl stadsministrar som bekanta. Trasiga familjerelationer syns i teveprogram och på ICA.

Då är det tryggt att tro på en kärlek som är. Och fastän det mänskliga livet tyckts osäkert och temporärt så får jag smaka på den kärleken här. Jag anar den…

… i tonåringens vilja till närhet och intresse av hur jag har det
… i femåringens omfamning och orden mot min hals ”Åh vad jag är lycklig”
… i mannens ömma röst och varma blick
… i en mors pussar och praktiska omsorg
… i en systers omedelbara närvaro när vår gemensamma plattform skakar
… i en väns varma famn
… i katten som spinnande tar plats i min famn utan att fråga
… i musiken som berör mitt hjärta
… i min egen omfamning av mig själv

På ett dop för många år sedan sjöng vi (som faddrar) och våra vänner, dopbarnets föräldrar en sång som är alltför lite spridd. Nu sjunger Mikael Eklöv den för mig: Du är älskad. Du är sedd. Var inte rädd.

Du lyser klarare än himlens alla stjärnor
för ljuset som du bär det värmer mig
Livets låga brinner som ett svar
på orden jag älskar dig

Du behöver inte lyckas för att duga
det räcker med att du finns till
Livet är en gåva som du får
Din möjlighet att göra det du vill

Du är älskad, Du är sedd
Var inte rädd

Du får vandra genom livets äventyr
med ditt skratt och dina tårar på din kind
Du får gå dina steg i denna helhet
genomströmmad av vatten och vind

Du är älskad, Du är sedd
Var inte rädd

Om du stannar upp vi gränsen för ditt tvivel
kommer aldrig det du tror bli verklighet här
Men om du tar ett steg rakt ur och vågar pröva
ska du se att dina vingar bär

Du är älskad, Du är sedd                                      
Var inte rädd

 Mikael Eklöv

Frälsarkransen är upphovsrättsskyddad av Verbum Förlag

Den första röda pärlan handlar om den kärlek jag ger och om att älska. Det är inte riktigt samma sak. Inte för mig. Jag ger kärlek till många, men älskar ett fåtal. Det är vanligt att det ordet används på ett annat, mindre laddat sätt. I samtal på nätet ser jag det ganska ofta. ”Älskade vän” kan betyda ”vad ledsen jag är att du har det jobbigt” fastän personen (enligt min definition) förefaller vara varken älskad eller vän.

Jag vill vara generös med min kärlek, men varsam med orden Jag älskar dig.
Att det finns människor i mitt liv som jag kan säga det till fyller mig. Med kärlek.

Bibeln talar om att jag ska älska Gud. Den kärleken är något särskilt. Något som inte riktigt går att jämföra med mänsklig kärlek. Men det finns likheter. Älska med omskrivningen att inte kunna tänka sig ett liv utan. Att ha valt för alltid.

Den här sången har en liten plats i min andra roman, den som väntar på att skickas. Jag vill alltid älska. En sång om den sorg som alltför många fått uppleva. När hoppet att få leva med den älskade, efterlängtade, smärtsamt rycks bort. När jag hör den minns jag längtanssmärtan från när de små nyplanterade frön som skulle ha blivit barn, inte blev.
Jag minns också när Carola sjöng den på en minneshögtid i Khao Lak ett år efter tsunamin.

Kärlek och mörker speglar varandra i hemligheternas hav.

Frälsarkransen är upphovsrättsskyddad av Verbum Förlag

Den tredje hemlighetspärlan finns (enligt min väg att gå) närmast den kärlekspärla som symboliserar den kärlek jag för vidare. Det stämmer med dagens tankar om att släppa taget och öva tilliten i att det går att vara ifrån varandra, för den rädsla som finns för att förlora de mest älskade kommer alltid att vara en slags hemlighet för andra. För stor för att klä i ord eller ens vilja försöka.

När vi tidigt i morse hade vinkat av dotter och mor stannade jag till vid en vintrig strand. En haiku vaknade och många tankar om kärlek och hemlighet.

Nu lördagsmatlagning efter en intensiv vecka som avslutades sent igår, och en lång men vilsam dag i fastan. Då häller jag inte upp ett glas rött, men lyssnar på något som jag inte brukar lyssna på. Helgsmål om kärlek.

Frälsarkransen är upphovsrättsskyddad av Verbum Förlag

Tre små hemlighetspärlor som symbol för det som jag inte delar med någon annan. Oftare handlar det om sånt jag ännu inte har fått syn på än sånt som jag medvetet vill dölja. För jag är oftast öppen. Kanske för öppen. Många tankar har snurrat runt det denna vecka. Och fingrarna har snurrat runt den mellersta hemlighetspärlorna.

Mitt emellan mörker och kärlek finns den. Finns jag.
Hemlig och obegriplig också för mig själv. Men jag tycker mig ana att också det svåra i mig får allt mer tydliga konturer ju längre jag lever.
Om jag orkar ställa mig frågan varför jag reagerar som jag gör i olika situationer, om jag minns att vara öppen för andras verkliga jag. Och vågar tilliten till den som skapat mig. Som är hemlighet och sanning, men inte skriver hemlighetsböcker som drar in miljoner. Jag håller mig till boken som är gammal och gratis. Men finns som app.

Frälsarkransen är upphovsrättsskyddad av Verbum Förlag

Den första av hemlighetspärlorna bor granne med Natten. Mina största sorger och smärtor bär jag ensam, och på ett sätt är de hemliga för andra. För orden ”jag vet precis hur det känns” bär ingen sanning, trots att de sägs i all välmening. Jag kan ana din smärta, särskilt om jag själv har varit med om något liknande, men jag kan omöjligt veta exakt hur det är för dig. Men jag kan uttrycka min vilja att dela livet med dig, att vandra intill med våra hemlighetspärlor speglandes varandra.

Bara en finns som i skulle kunna säga sig veta just hur jag har det. Hans direkta ord hör jag inte genom bruset. Men jag hör rösten i andras famnar. Och jag ser ljuset.

Frälsarkransen är upphovsrättsskyddad av Verbum Förlag

Nattens pärla.
Den svarta som talar om mörkret och smärtan i våra liv. Den håller jag med ömhet mellan fingrarna. För det som har varit, och är, tungt i livet har jag i efterhand inte velat vara utan.

Men när jag är mitt i det vill jag fly från det som gör ont. Be Gud att ”ta denna bägare ifrån mig”. Gömma undan känslor som är för svåra. Slippa det i livet som inte ger harmoni utan verkar riva sönder och förstöra. Kanske är det den önskan om flykt som gör att vi har svårt att hantera också andras mörker? Att det så ofta blir vi själva som talar i syfte att försöka trösta, försöka ställa tillrätta, istället för att lyssna in den andres smärta och orka stanna upp i den.

Med pärlan mellan fingertopparna vill jag öva på att möta andra där de är, och inte där jag vill att de ska vara. Jag har lång väg kvar.
Och tar kransen till hjälp, varv efter varv.

Frälsarkransen är upphovsrättsskyddad av Verbum Förlag

En till pärla av tystnad. Och en rad ur Helén Sjöholms sköna sång Euforia

”Jag tror det finns en tid för stillhet i svala rum dit larmen inte når”

Den stillheten vill jag åt. Söker jag upp. Ofta med hörlurar i öronen. Ljud som stänger ute larmen och ger stillhet fastän det inte är helt tyst.
Så gott som varje dag söker jag upp den här tystnaden:

Frälsarkransen är upphovsrättsskyddad av Verbum Förlag

Onsdagkvällens tevehäng blev en timme framför TV3 med man och dotter. (Och detta inlägg skrivet som godnattsaga via blogg-appen. Testar fördröjd publicering via den nu.)

Höstens fantastiska serie, Drömmen om ett barn, fick en del fördomar på skam. Nu vet jag att trean och Renée Nyberg verkligen kan det här med livsfrågor. Nu såg vi Livet blir bättre med Peter Jöback, i en repris från förra våren.

Hela programidén stämmer bra med den pärla som kommer näst i tur i Frälsarkransen. Det handlar om HOPP. Att våga tro på att det blir bra. På det godas seger över ondskan. Livets definitiva seger över döden. Det som kan stavas Jesus. För mig gör det just det. Jag tror på en Gud som inte är en diffus, högre makt, utan personlig och intresserad av varje människa. Som väljer att ta plats i människors verklighet och uppleva den från insidan. Och ta med sig all smärta in i döden, och befrielsen och försoningen ut i ljuset sen.

Jag talar sällan om tron här i bloggeni så konkreta ordalag, men det vore svårt att tala om Uppståndelsen på annat sätt än att nämna Jesus. Påskens budskap. Fastans mål. Att våga tro på att livet vinner. Och blir bättre också efter mörkaste mörker. Jag tror och önskar att så gott som allt mitt skrivande bär en ton av just det. Det som gör ont går inte att blunda för, men det finns hopp.

Frälsarkransens app talar om Uppståndelsepärlan men inte om Jesus. Jag kan förstå det på ett vis. Kransen blir kanske möjlig för fler att ta till sig då. Men jag skulle önska att det inte behövde vara så, att det känns kontroversiellt att nämna den som är, ska vara, centrum i kristen tro. Frälsaren. Räddaren i nöden.
Som Peter sjöng.

Frälsarkransen är upphovsrättsskyddad av Verbum Förlag

Så börjar vi. Fastan i vårt kyrkoår inleds efter fettisdagen. Kyrkoåret är en tideräkning som hjälper mig att minnas väsentligheter som annars skulle glömmas bort i vardagsbruset.

Frälsarkransen hjälper mig också att minnas, och jag kommer ägna en hel del inlägg åt pärlorna de kommande 40 dagarna. Fastepärlor kallar jag mina reflektioner, och eftersom mina tankar varken är kommersiella eller kyrkorelaterade, och bidrar till att göra reklam för Frälsarkransen, så förutsätter jag att det går bra att blogga om detta utan Verbums särskilda tillstånd.

Den fina ängeln har Kristina gjort, och med handen runt den blir bönen för henne, och andra som behöver omslutas, mer konkret. Också jag.

När fastan inleds börjar jag med en av tystnadspärlorna. Den ovala, sandfärgade, som ängelns hand till höger i bild pekar på.

Tystnad.
Tagning.

Livet pågår hela tiden. Med ständig tagning i den inspelning som inte är film utan verklighet. Min verklighet. Det bullrar, brusar och sjuder av både ljus och mörker och grå vardag. Om jag inte väljer att stanna upp och vara stilla så händer det inte. Jag behöver själv skapa pauserna i mitt liv. Slå i klaffen och signalera:

Tagning.
Tystnad.

Kanske total tystnad utan annat än naturens ljud.
Kanske aktiv tystnad med musik som hjälper mig att bli stilla och låta tankarna vila.
Kanske stilla sånger som för mig närmre den gyllene pärlan intill.

Tagningen väntar.
Nu en stund av tystnad.

Frälsarkransen är upphovsrättsskyddad av Verbum Förlag