Den första röda pärlan handlar om den kärlek jag ger och om att älska. Det är inte riktigt samma sak. Inte för mig. Jag ger kärlek till många, men älskar ett fåtal. Det är vanligt att det ordet används på ett annat, mindre laddat sätt. I samtal på nätet ser jag det ganska ofta. “Älskade vän” kan betyda “vad ledsen jag är att du har det jobbigt” fastän personen (enligt min definition) förefaller vara varken älskad eller vän.

Jag vill vara generös med min kärlek, men varsam med orden Jag älskar dig.
Att det finns människor i mitt liv som jag kan säga det till fyller mig. Med kärlek.

Bibeln talar om att jag ska älska Gud. Den kärleken är något särskilt. Något som inte riktigt går att jämföra med mänsklig kärlek. Men det finns likheter. Älska med omskrivningen att inte kunna tänka sig ett liv utan. Att ha valt för alltid.

Den här sången har en liten plats i min andra roman, den som väntar på att skickas. Jag vill alltid älska. En sång om den sorg som alltför många fått uppleva. När hoppet att få leva med den älskade, efterlängtade, smärtsamt rycks bort. När jag hör den minns jag längtanssmärtan från när de små nyplanterade frön som skulle ha blivit barn, inte blev.
Jag minns också när Carola sjöng den på en minneshögtid i Khao Lak ett år efter tsunamin.

Kärlek och mörker speglar varandra i hemligheternas hav.

Frälsarkransen är upphovsrättsskyddad av Verbum Förlag

Related Posts

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *