En stund på kvällen och på morgonen när jag just vaknat är jag lite pigg. Så varje morgon tror jag att jag börjar bli frisk. Sen går det nån timme så förstår jag att det inte är så. Inte än, men snart…

Ingen kyrka idag alltså. Men texter och sånger som ger påskdagskänslan. Så länge jag lever, är en sån sång. Som ger hopp. För fastän det här är en synnerligen envis och tröttande virussjukdom, och det nu verkar helt orimligt att kunna ta en rask promenad och jubla över livet och skapelsen så vet jag att det kommer ett sen. Men tålamod är inte min gåva så sen:et får gärna komma snart!

Nu har de pigga timmarna passerat, så bilderna från vår påskafton får tala istället.

;

;

;

Det är en GLAD och god PÅSK trots att jag inte är pigg. Såna här gånger blir lyckan över att ha familj än mer tydlig. Utan att bjuda hem någon finns det en liten skara att skapa stämning med. Barn och make har köpt hem godsaker och gula blommor, och vi har det gott även om jag är trött som en ovattnad tulpan. Men nu går tempen ibland ner till det normala, så jag har hopp om bättring.

Förutom tempkurvan så tittar jag på statistikkurvan för bloggen. Det syns inte bland kommentarerna, men när jag länkade till DN-artikeln om Carola (och mitt blogginlägg därmed ”pingades” och syns där) så gick besökskurvan upp i skyn lika snabbt som den blivande SA-mammans flygplan.

En person som Carola gör att det blir uppståndelse av annat slag. Googlande och skvallrande går i topp. Därför gör det mig så hoppfull om mänskligheten att alla människor runtom henne har kunnat bevara hemligheten så länge, utan några läckor till pressen. Över hundra besök har kommit via DN de senaste dagarna, och närmare två minuter har besökarna i snitt stannat kvar här. Häftigt! Men det är ändå lite jämfört med besökarna som kommer via Heddas blogg. De är också många, och stannar i över tio minuter i snitt! Välkomna alla! Jag tycker förresten att det är mycket roligt med kommentarer eller mejl som berättar om vilka mina återkommande läsare är, så om du vill ge mig ett påskägg så önskar jag mig ett som är fullt av ord.

När jag kom upp vid sextiden idag (nej, jag kan inte sova länge ens när jag är sjuk – men somnar lite på soffa och säng under dagarna. Och redan framför Råttatouille igår kväll…) så hade påskharenmaken varit framme. Mitt barndomsägg innehåller godsaker, och en tidning fick jag att läsa, precis som barnen 😀

Till mina bloggläsare, bokläsare och reklammakare vill jag skicka mina varmaste påskhälsningar med önskan om en ljus vår och – för dig som behöver det – nytt hopp som får det frusna att smälta.

Svensk komedi med man och dotter efter godnattsaga och sång med son. Gott. Och dessförinnan annat gott.

Febermorgonen förgylldes av dessa skärtorsdagsgodingar. På väg till förskola och skola.

Och efter dagens soffvila, bland annat med besök av god vän (HÄRLIGT!), gjorde maken saffransrisotto med påhejning och mise en place av risottofrun.

Och dottern googlade utsökt recept på lammstek och blandade till fyllningen. Fetaost, citron, vitlök och timjan. Det blev fantastiskt gott, och påskhelgen börjar, trots virus, på alla sätt gott.