Filmpremiär blev det. Fastän jag är sjuk klarar jag såna utflykter om jag står ut med pillerknaprande och försämringen efteråt. Den svåraste nöten är att hitta parkeringsplatser tillräckligt nära. Men den här filmen var värd att kämpa lite för.
Bitchkram.
Både titeln och knullscenerna (ursäkta ordet, men det var inte kärlek utan just detta som det handlade om) talade emot att detta skulle vara en film för hela kyrkan att gå på. Ändå satt vi där och fyllde upp säkert 80% av biosalongen.
Det var slutsålt, och salongen fylldes. Liksom kroppen. Av känslor kring den viktiga berättelsen och av välkända miljöer. Med mig hade jag egen och lånad trettonåring, och jag är glad över buskapet de fick med sig. Om att våga släppa fasaderna, sluta göra det som inte är bra för en och att hitta vem man är i sig själv.
Det var en speciell upplevelse att se en film där man geografiskt känner igen sig så väl. Sundsvall från många olika vinklar, och ett mycket kärt hus.
Vår kyrkas nyligen sålda sommargård, som bär så många minnen och känslor.
En av birollerna spelades förresten av en av Adam:erna som spelar huvudroll i Gardells otroliga Torka aldrig tårar utan handskar. Också det något som ger omvälvande minnen och känslor. Så det kändes speciellt att se honom där i ”vårt” hus.
I helgen har maken just kyrkliga uppdrag i en annan vacker gård och här hemma är vi fler febriga. Återigen känner jag mig som en orutinerad förälder som trodde att gossens korta stubin igår och i förrgår berodde på en utvecklingsfas. Men det visade sig vara sjukdom. Det har hänt förr. Första gången när tösen var två år och smittade förskolan med streptokocker eftersom föräldrarna inte fattade att hon var sjuk. Inte så lätt när kinkighet var det enda symptomet. Inte lätt att vara förälder. Men fantastiskt.
🙂 Undrar när man känner sig rutinerad som förälder! Vi missar fortfarande också ibland att nån av ungarna är sjuka, o tror att dom bara är gnälliga eller vill komma lättare undan eller nåt!
Vilket fint hus er kyrka sålde, hoppas det kommer till bra ägare. Har läst alla dina inlägg, men inte haft tid att kommentera – har tänkt göra ett inlägg om hur man gör egen fil, och när jag såg ditt inlägg om filmjölk och färskost så insåg jag att man i sverige inte har fil o här i finland har man inte filmjölk! men egen färskost vill jag göra ändå, så jag måste ta o kolla upp hur jag skall gå tillväga. Supersmart att göra egen maskara förresten! det hade jag aldrig kommit på! Sen planerar jag att nåt tag få tag på ett ex av din bok, vill verkligen läsa den 🙂 Grattis till nyutgåvan!
Tack Ninette! Om du ska få besök fr Sverige kan jag skicka boken till dem istället för att slippa sätta fast frimärken som kostar mer än boken 😉 Eller funkar kanske svenska internetbokhandlar till Finland?
Det går bra med mild naturell yoghurt också. Eller andra tjocka syrade mjölkprodukter utan smaksättning. Jag visste inte att filmjölk inte finns i Finland. Här säger vi oftast fil om det, så det blir lite förvirrat 😉
Man kan också blanda en liter fil(mjölk)med ca 3 dl gräddfil och värma det försiktigt till ca 50 grader innan man silar. Då blir osten grynig som Boursin och går fortare att göra.
Känner igen det där med en sjuk liten, jag har också tagit fel och trott att det var trots 🙂
Näst senast min lille var sjuk var vi med några andra föräldrar också och de gjorde stora ögon över min lilles beteende och jag blev rätt svettig där ett tag. Sedan var jag snabb att förklara nästa gång vi sågs att han hade haft feber senare på kvällen, för de verkade ju tro att det var något riktigt fel på honom. Men men, han är ju busig och aktiv i vanliga fall så med lite sjukdom blir det rätt jobbigt 🙂
Verkar som en mysig film! Och kul att känna till platsen sådär som är med i en film.
Ja, det går liksom inte ens att försöka (orka) att ”pedagoga” sig fram när det är feber och inte en utvecklingsfas som orsakar trilskandet.
Fin film ja! Jag har aldrig förut sett någon där jag känt igen miljöerna så mycket.