Jag bökade bland mina gamla texter häromdagen och hittade bland annat en dikt som jag skickade till Hedda som jag tänker så mycket just nu. Och så hittade jag den här som liksom den förra är skriven ur sorg, och inte med tanke på att vara god poesi. Men jag tror det är rätt många som känner igen sorgen, så här kommer den. Med varma tankar till längtanssystrar som fortfarande befinner sig i längtansmörkret utan att veta när undret ska ske. Jag tror och hoppas att det ska det. Också för dig.
I barnlösas himmel
I barnlösas himmel står barnen på rad
att möta sin längtande mamma
som vandrat i sorg ifrån by, genom stad
med bönen, alltid densamma
Låt mig få känna mitt barn mot min hud
låt mig fylla mitt liv med en mening
Nådde de orden en öronlös gud
utan makt att bli fri sin förstening?I barnlösas helvete går hon omkring
oändligt blodröda dagar
Hon öppnar sin blick och ser ingenting
inget annat än väntande magar
Drömmer om barnet kind emot kind
bara smärtan är kvar när hon vaknar
Finner sig hjälplöst fast vid den grind
som stängts till om det liv som hon saknarI barnlösas himmel står barnen på rad
och älskar sin mamma till livetCecilia Ekhem
Så vackert, Cecilia! Det går inte att läsa utan att ögonen tåras. Du har verkligen ett särskilt handlag med orden, kan uttrycka de starkaste känslor på få rader. Tack för dessa ord, och många andra. Kram!
Fint!
Tack så mycket Tea och Hedda!
Tack finaste.
Gott att du tog till dig av den önskan
Vilken underbart fin dikt! Grät en skvältt Du är så begåvad <3
Tack härliga pepparvän!
…jag kanske kan få skylla på alla hormoner att jag gråter nu? Äsch, jag är en lättrörd en, så jag behöver nog inte ens försöka skylla på annat.
Tack! Så väldigt vackert.
Välkommen Heléne – och TACK! Lycka till på er längtansväg.
Oh, vilka vackra ord trädda efter varandra som ett utsökt och glittrande halsband! Tung att bära – men oh så vackert!
Kram
Signe
Tack – för härlig och berörande formulering <3
Sorgligt och stooor igenkänning.
Har gått igenom detta helvete också innan vi fick våra små…
10 år av längtan hopp och ständiga besvikelser…
Du kan verkligen beskriva hur det är….
Tack Tolmia! Ledsen över igenkänning, men så glad att glädjen kom också till er!
Allt gott!