I barnlösas himmel

Jag bökade bland mina gamla texter häromdagen och hittade bland annat en dikt som jag skickade till Hedda som jag tänker så mycket just nu. Och så hittade jag den här som liksom den förra är skriven ur sorg, och inte med tanke på att vara god poesi. Men jag tror det är rätt många som känner igen sorgen, så här kommer den. Med varma tankar  till längtanssystrar som fortfarande befinner sig i längtansmörkret utan att veta när undret ska ske. Jag tror och hoppas att det ska det. Också för dig.

I barnlösas himmel

I barnlösas himmel står barnen på rad
att möta sin längtande mamma
som vandrat i sorg ifrån by, genom stad
med bönen, alltid densamma
Låt mig få känna mitt barn mot min hud
låt mig fylla mitt liv med en mening
Nådde de orden en öronlös gud
utan makt att bli fri sin förstening?

I barnlösas helvete går hon omkring
oändligt blodröda dagar
Hon öppnar sin blick och ser ingenting
inget annat än väntande magar
Drömmer om barnet kind emot kind
bara smärtan är kvar när hon vaknar
Finner sig hjälplöst fast vid den grind
som stängts till om det liv som hon saknar

I barnlösas himmel står barnen på rad
och älskar sin mamma till livet

                                                                Cecilia Ekhem

 

Bilden lånad från www.sxc.hu

Related Posts

13 thoughts on “I barnlösas himmel

  1. Så vackert, Cecilia! Det går inte att läsa utan att ögonen tåras. Du har verkligen ett särskilt handlag med orden, kan uttrycka de starkaste känslor på få rader. Tack för dessa ord, och många andra. Kram!

  2. …jag kanske kan få skylla på alla hormoner att jag gråter nu? Äsch, jag är en lättrörd en, så jag behöver nog inte ens försöka skylla på annat.

    Tack! Så väldigt vackert.

  3. Sorgligt och stooor igenkänning.
    Har gått igenom detta helvete också innan vi fick våra små…
    10 år av längtan hopp och ständiga besvikelser…
    Du kan verkligen beskriva hur det är….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *