Mannen på flerdagars jobbresa.
Sonen ville lägga sig en timme tidigare än vanligt.
Dottern somnade i soffan.

Tvättmaskinen jobbar själv och diskmaskinen är så gott som tömd.

Jag tänder ett ljus och funderar på vad jag ska passa på att göra av en alldeles egen stund. Nytta. Nöje. Något. Inget?

Medan jag funderat har det blivit lagom sovtid. Men jag är dålig på lagom. Så jag sitter kvar en stund till och lyssnar till en gammal sång om just en sån här stund. En sång som slutar med en vilsam melodi och orden ”Ensam är du ej mera”.

Sedan en annan sång med ensamhetsord av samma artist, Göran Fristorp. Han som, tillsammans med Fjedur, tog över mitt musiköra efter år av Niclas Wahlgren och än fler år med Europe. Och Göran är den jag lyssnar mest på av de verkligt gamla favoriterna. Och just nu:  Ensamhetens hav

Det här är min typ av musik. Verkligen.
Därför är jag fortfarande förvånad, läs chockad, att jag – utan yttre påverkan – ringde och röstade två gånger på Dannys låt i Melodifestivalen.
Amazing.