Bland födelsedagskorten till min livskamrat fanns ett brev till mig.

Bloggvännen Kristina, har bett och gjort mig ett Livets träd! Kristina som genom sitt skrivande haft så stor betydelse för mig under den här sjukdomstiden. Genom att få en aning om annan sjukdom har jag på nåt sätt förberetts för den egna och fått gudomlig hjälp att uthärda. Jag har inte klarat att uthärda med enbart glatt sinne, men jag har ändå ändå klarat det hittills. Redan där finns ett tack till Kristina. Och nu ett ännu större! Ett vackert Livets träd med höstfärger och böner. En sån gåva! Tack!

Livets träd har kommit till mig också på ett annat sätt. I samband med försäljningen av vår kyrkas sommargård (för ett par veckor sedan, när jag var betydligt piggare än nu) hittade jag en bok bland alla loppmarknadssakerna som samlats från olika håll genom alla åren.

Det är en bok om ett litet barn, ifylld för sjuttio år sedan av en kvinna som jag. En älskande mor. Jag kunde omöjligt lämna en sån skatt, som kanske innehåller pusselbitar som någon saknar, och köpte med mig den för en femma. En del namn finns, och när jag googlade på dem så hittade jag en runa som berättade om att den skrivande mamman hade dött. Bland de barn som nämndes i runan fanns inte namnet på barnet i den här boken…

Mitt hjärta fylls av oviss sorg. Detta älskade lilla flickebarn, vem var hon? Fick hon lämna livet alldeles för tidigt? Eller bytte hon namn? Finns det någon där ute som skulle förvalta den här skatten av kärlek och minnen? Och hur ska jag i så fall hitta den personen. Eller borde jag respektera att någon har slängt boken och inte göra annat än att låta den vara stängd och glömd? Men jag kan inte glömma.