Jag har alltid tyckt om att få brev. På snigelbrevens tid brevväxlade jag med många. Nu är det oftare mejl, SMS eller blogghälsningar som dyker upp – och det gläder mig alltid så mycket. Särskilt det oväntade. Som när någon som aldrig kommenterat förut har skrivit nåt här på bloggen. Då ser det ut så här:

Men nu när jag har tagit bort spamfiltret (som verkar ha hejdat också seriösa kommenterare) så är det så gott som alltid spamkommentarer som döljer sig bakom den där hoppfulla siffran. Lur alltså.

Samma sak på Facebook som jag nyss öppnat igen. Varje gång jag öppnar app:en så syns den där hoppfulla siffran som säger att jag har ett meddelande. Men när jag kollar så är det tomt. Bara lur.

Sen har vi en apparat som verkar luras eftersom inget annat är fel i kroppen utom just tempen. Det är lätt att tro att man är smått galen eller hypokondrisk när alla prover utom jag själv och vår termometer säger att jag är frisk. Därför var det nästan en lättnad när vårdcentralens termometer också visade de här siffrorna idag.

Men jag skulle önska att de siffrorna och megatröttheten också var lur, för jag vill verkligen, verkligen inte stanna hemma från helgens efterlängtade resa. Men kroppen säger nåt helt annat än viljan. Och munnen.

– ”SKIT!”