En vårigt lyxig ensamlunch.
Tårögd av rörande filmer brukar jag bli, ju äldre och ju febrigare desto fler tårar, men jag brukar inte bli rörd av matprogram. Tills nu. Tårarna rinner framför Sveriges yngsta mästerkock. Så underbart att höra dessa unga matlagare beskriva lyckan med matlagning. Jag känner igen den glädjen, även om jag var betydligt äldre när jag började laga (god) mat.
Fantastiska barn! Ljuvliga matlycka!
Och en extra lycka är det förstås med mat efter veckans andra halvfastedag. Fjärde veckan avklarad, och ännu har inte mina mitokondrier fått sprutt i sin energiproduktion. Däremot går jag ner i vikt, vilket är enormt välbehövligt för en redan från början tjock kropp som är för sjuk för all slags motion. Så när tillfriskningen uteblir jag får glädja mig åt ”biverkningen” av den här delen av måbättreexperimentet.
Jag gläder mig också åt era fina och eftertänksamma hälsningar. Tack!
Förra helgens enkla och goda köttillbehör.
Ja visst var dom fantastiska. Helt underbart att höra dem beskriva maten och smakerna, ja hela vokabulären lät så vuxen. Dessutom vill jag tala om för dig att du var också duktig på att baka och laga mat som ganska ung. Kanske inte lika avancerad som dessa barn/ungdomar var, men så har du inte heller växt upp i ett restaurangkök som en av tjejerna gjort.
Låter som om jag ska pröva 5:2 vid tillfälle.
Kramar en masse!!
Men huga då! Ändå känns de lite lillgamla :/ men lilla tjejen som bara är 8 år då. Kära nån! men vad duktiga de är. Mitt matintresse kom inte förrän farmor tvingade mignär jag var 19 år. Då hon tyckte att du måste kunna vara en bra fru och laga bra mat. :), så hon lärde en pressgurka och äkta skånsk potatis och dillkött etc. Sen har inriktningen definitivt tagit en annan väg. Men intresset och äkta vara finns kvar i mån av ork. Även om det är tillåtet att ta genvägar och när livet valde en väg man inte själv tänkt.