Det kom ett vackert kort från en vän. Medglädje över att min tillfriskningsresa pågår. Ett ögonblick av glädje att få hitta ett sånt kort i sin postlåda. Ett tecken på omsorg. Jag får många såna ögonblick nu, får del av andras glädje över mitt tillfrisknande och min egen glädje att kunna delta så mycket mer i allt som pågår runtomkring. Jag försöker samla på de ögonblicken. Samla på det goda och lägga undan tankarna på att det fortfarande är en lång resa till frisk. Det är det. Även om jag orkar betydligt mer nu så finns febern kvar, och vilan behövs fortfarande i hög grad om jag vill slippa bråkig huvudvärk och öm kropp. Och det vill jag helst. Men idag tar jag bråkhuvudvärken utan att knota ens i smyg. Den kommer av att jag igår orkade vara med och bidra till en fin kväll för mig själv och många andra. Många ögonblick av glädje som är värda sina efterdyningar – om de varar bara idag som jag hoppas. Annars börjar jag förmodligen knota.

Ögonblick av glädje är det också att kunna gå några steg ut i trädgården för att hämta det som gör frukosten perfekt. Och en glad katt som inte blir nerkörd från bordet, utan får njuta av resterna av filen.

Tack för alla fina kommentarer! Jag har ägnat bloggen mindre tid och inte svarat som jag brukar, men jag läser och gläds.