Mamma och son har fredagstrevligheter på tu man hand, Storasyster bortbjuden och pappan på kyrkuppdrag. Gossen fick välja middag (med förbehållet att det inte var OK med pannkaka, våfflor , plättar och pizza 😉 ).

Spagetti och fiskpinnar var önskemålet, och det var glädjande (och inte oväntat eftersom jag är i branschen) att höra att det var fel sorts fisk. ”Så här ser inte fiskpinnarna på skolan ut. Dom är större”. Större panetter = större andel fisk.

Ambros gjorde en sås som enligt honom själv blev så fantastiskt god att jag fick lova att skriva den så att alla kan läsa det. Och särskilt Maj-Lis och pappa. Maj-Lis är köksansvarig på vår skola (inkl förskolan för 4-5åringar) och en glädje för hela familjen. Begreppet mattant använder jag inte (sen jag själv var husmor/köksansvarig) och tycker det är f ö både statussänkande och passé. Så här är receptet till Maj-Lis och er andra. Nedtecknat på femåringens uppmaning:

Ambros fiskpinnsås
Gräddfil
Ketchup
Citronpeppar
Muskotnöt

Receptet erbjuds fritt till er från lilleman. Och själv kör jag på med receptfritt på medicinfronten och hoppas på tillfriskningsunder i helgen.

Under middagen lyssnade vi på gemensam favoritmusik, André de Lange, och det var helt enkelt nödvändigt med ett par danspauser mellan tuggorna. Till den sköna kärlekssången Same ol´story blev jag uppbjuden efter ett antal slängpussar, och när jag blev för matt (och påmind om att viruset inte lytt mig ännu) så fick jag se dansuppträdande från första parkett.

Före middagen såg vi en gammal inspelning. Ett skakigt förevigande av treårige Ambros första möte med Michael Jackson. Döskallemusik, enligt hans definition. Ett drygt år senare började han på dansskola och blir upplärd av inspirerande lärare, bl a en tidigare Let´s Dance-stjärna. Jag tror minsann att vi ska fortsätta på danstemat och välja fyran ikväll fastän vår teve hittar bäst till SVT.