Siffror talar på olika sätt just nu. Gårdagens inlägg till exempel genererade en raket i statistiken, utan att jag riktigt förstår varför. Det har inte tillkommit några nya kommentatorer, men väldigt många fler läsare.

Jag undrar hur läsarna har hittat hit. En smula otryggt är det att inte veta i vilket sammanhang texten har delats. Särskilt som jag inte har alla hästar hemma pga mitt feberluddiga och ME-märkta huvud, och vet om jag formulerar mig klokt.

Jag har inga alls hemma i helgen, annat än katten. Om jag hade varit frisk, eller lite mindre sjuk, skulle jag ha varit på släktkalas jag med. Nu är jag glad att både min fantastiska livskamrat och jag själv insåg att två åttatimmarspass i bil och en kalasdag med mycket folk inte är lämpligt för en som är så här sjuk. Ibland får jag ge mig själv kontrollfrågan: ”Skulle någon med influensa ha gjort det här?” för att förstå att det är OK att ställa in saker. Och mycket inställt blir det. Kalaset i helgen. En fantastisk teaterföreställning i övermorgon. För att priset för aktivitet är så högt, oavsett hur roliga aktiviteterna är. Om några veckor har jag biljetter till en livskvalitetsavgörande konsert som jag verkligen inte vill behöva ställa in. Trogna läsare förstår till vad. Eller vem.

Så nu ligger jag hemma ensam vid brasan, och eldar så mycket jag orkar. Det har varit märkligt den senaste veckan, för trots att jag har känt mig så febrig så har örontermometern visat nästan frisk de gånger jag har kollat. Så fick jag för mig att kolla inomhustemperaturen. I huset, inte i mig (även om det hade varit en bra idé). Det har varit lite kallt i vårt hus har vi tyckt, men jag hade inte fattat hur kallt. Det visade sig att det bara var sexton grader! Inte undra på att feberkollen blir fel när öronen är iskalla. Något är fel på värmepumpen visade det sig, men det får vi lösa en annan gång. Nu värmer jag mig med te, eld och dubbla fleeceställ så länge.
Och siffror som säger saker.