Med kort framförhållning såg jag för en knapp vecka sedan att det fanns biljetter kvar till Mark Levengoods föreställning Sound of Mark. I den här familjen är vi förtjusta i både Mark och Sound of Music, så föreställningen verkade ypperlig för trettonåringen som är lika förtjust i filmen som Mark var i den åldern. Men hon har inga planer på att rymma till Salzburg.

Båda föräldrarna ville gärna se föreställningen, men gode maken tyckte att det var jag som mest behövde komma ut i världen, så igår laddade jag med vila och medicin och gladdes åt att ha gott om ork att njuta. För en njutning var det. Nittio minuter med Mark Levengood är väl investerad tid.

Livsvisdom, skratt och en aning av Gud. Som en predikan där vi uppmanades att se det goda och de behövande vi har omkring oss istället för att leta långt bort. Och särdeles härligt när man kan hela Sound of Music utantill. Det här är min absoluta favoritscen.