Morgonen bjöd på väder som stämde fint med ljuskällorna som gör köket extra mysigt. Jag lyssnade till och med på julmusik. För att jag får. Och mår gott av det fastän det är februari. Julkänslan höll i sig när jag fick besök av en kär vän som hade en februariklapp med sig: en rykande gryta härlig linssoppa. Gott i alla bemärkelser.

Och nu lyssnar jag på en dokumentär om luciatåget som sändes i SVT 2012. Stjärnan och stearinljusen lyser i köksdunklet. Jag har en filt över mig i kökssoffan och ser snön falla i skenet av gatlyktan. Det låter som att julmyset fortsätter, men Svart Lucia är allt annat mysig. Rysligt. En otroligt välgjord dokumentär, som alla borde höra. Beslutet att ha en svart fjortonåring som Lucia i teves luciatåg ledde till otroligt hatfulla angrepp från rasistiska personer på nätet, och två av dessa intervjuas. Ovanligt och skrämmande. Och förmodligen toppen av ett isberg. Men på det berget lyser en sol, en varm och stark person. Lucian Astrid som uttrycker otrolig klokskap och genom att tala om det hon utsattes för banar väg för vårt barn, min bonussyster och alla andra svenskar med mörk hud. Jag skulle vilja komma till henne, som min vän gjorde till mig idag, med en stor gryta full av kärlek.

Lyssna. Gör det. Detta är Sverige. Ett Sverige där vi behöver lära oss att hantera det där isberget innan hela fartyget krockar. Vi behöver lära oss tala om ras.