Igår kom ett mejl om att jag inte vann en iPad som jag hade försökt rimma mig till. Det gjorde inget. Jag vann annat istället. Till exempel att Tomas Sjödin blir en av årets Vintervärdar i P1. Just som jag önskat, och röstat. För Tomas hör till mina uppbyggligheter. Det som bygger upp och stärker mig.
Jag tror på att omge sig med det som gör gott till kropp, själ och ande. Och att avstå det som inte bygger upp. Ibland är det svårt att avgöra vad som är vad, men jag får lita på mina signaler i det och får påminna mig själv om att lyssna in dem.
Ibland är det andliga signaler, som när något styr åt en religiös riktning som inte är min. Och det är en hel del av det som andra inte betraktar som religion utan som livsstil eller filosofi som triggar igång mina andliga signaler och får mig att backa till det som jag vet att jag stärks av.
Det jag hör, ser och läser vill jag också stärkas och byggas upp av. Därför lyssnar jag på P1s prat och P2s musik och avstår från musik och programledare som har ett tempo och tilltal som jag blir stressad av. Därför skippar jag för det mesta bloggar och tidningar som handlar om sånt som inte för mig inåt. Jag vill däremot gärna läsa deckare och se katastroffilmer som kanske andra betraktar som ouppbyggligt.
Det är lätt att landa i att göra svart-vita bedömningar om att det som är bra för mig också ska vara bra för alla andra. Det gäller att minnas att mina måttstockar är just mina, medan andra har sina. Men när det gäller min kristna tro är jag, trots att jag kan kallas liberal i många sakfrågor, just så svart-vit som jag vill vara för att verkligen kunna kalla mig själv för kristen.
Och här är en trosbekännelse och livsbekännelse som bygger upp mig:
Jag ser att du är trött
Eg ser – Bjørn Eidsvåg
Jag ser att du är trött
Men jag kan inte gå alla stegen åt dej
Du måste gå dom själv
Men jag vill gå dom med dej
jag vill gå dom med dej.
Jag ser du har det svårt
Men jag kan inte gråta alla tårarna åt dej
Du måste gråta dom själv
Men jag vill gråta med dej
Jag vill gråta med dej
Jag ser du vill ge upp
Men jag kan inte leva livet åt dej
Du måste leva det själv
Men jag vill leva med dej
Jag vill leva med dej
Jag ser att du är rädd
Men jag kan inte gå i döden åt dej
Du måste smaka den själv
Men jag gör död till liv för dej
Jag gör död till liv för dej
ligger efter i allt bloggläsande, varit utan ork. Men så fin dikt detta var, trots att som teolog skulle jag vilja ändra lite på slutversen, eftersom han har gått i döden för mig, i den totala döden och därför blir döden aldrig detsamma men förstår att det är svårt formulera i en dikt och förstår tanken bakom versen.
Livet bjuder på mkt upp och ner.
Hoppas du får post idag i all fall. Ha en fin o ljus tredje advent .
kram
Ja, jag tänker mig att det som varit ofrånkomlig död förvandlas till liv. Bjørn Eidsvåg som skrivit den är också teolog. Den här sången skrev han en lördagnatt när han inte fick till sin predikan berättade han på Skavlan en gång.
Jag tänker så mycket på dig och ser fram emot post. <3
Hej. Vad fint att hitta en svensk översättning av denna dikt som jag älskar. Jag har tänkt mycket på sista versens mening och först var min tanke precis som din, Kristina, men sedan förstod jag det självklara: Jesus Kristus gick i döden för oss, men inte istället för oss. Det måste vara det som menas, eftersom hela dikten handlar om hur vi behöver gå genom all smärta i livet. Gud tar inte bort smärtan och döden och lidndet och sorgen, men Han gör den meningsfull och Han lider, dör och sörjer med oss, och, unders under: genom detta gör Han död till Liv, men vi får inte del av detta Liv om vi int själva som Han går igenom döden. Vi får inte del av livet genom att Gud trollar bort döden för oss, så att säga. Vi går för att som Paulus sade om sig själv: bidra med ”det som fattas i Kristi lidande”. Vad kan överhuvudtaget fattas i Kristi lidande? Inget, …utom vårt deltagande.
Tänker man så på dikten blir den så kraftfull och uppmanar oss att nyktra till, ta livet på alvar och bära allt det tunga i förtröstan på Gud.
Tack för din fina hälsning Nikolaj! Sedan detta skrevs har Jesus tagit emot Kristina på andra sidan döden. Det är en visshet att vila i, samtidigt som sorgen finns kvar. Verklig och svår. Då passar den här texten/sången in.