När man är hemma och sjuk i tevesoffan kommer ny kunskap. Reklamfilm. Jag brukar ha noll koll på sånt, men nu hänger jag med i vad de pysslar med i ICA-såpan och på Ö&B. Också radioreklam har jag fått mig till livs. På mina kanaler P1 och P2 missar jag annars sånt, men nu har jag åkt en hel del bil med familjen. Och förstått varför de alla tre kan samma låtar. De spelas ju om och om och om igen. Men jag reagerar ändå när sexåringen går omkring och sjunger för full hals om att en del dör unga.

När reklamfilmen var ung var det vissa snuttar som fastnade. Den här sången sjunger jag och maken ibland, tills barnen ber oss sluta 🙂

Trots sångminnena så tror jag inte att jag köper Kronfågel oftare än annan kyckling. Den som innehåller minst andel insprutat vatten (sk marinering) brukar vinna, oavsett märke och ursprungsland. Men förmodligen så stärktes ändå Kronfågels varumärke hos mig eftersom den där sången och fredagsassociationen verkligen satte sig.

Däremot så fick den här reklamen mig att välja bort Pampers när vi hade ett litet blöjbarn.

Vår tös fick t ex använda tygblöjor som nyfödd och senare blöjor av majsstärkelse 🙂 Gulvitrandiga jättefina! Och när hon hade 40-gradig feber smälte den del som var närmast huden! Sen blev det ICA:s, trots att de inte hade några flashiga reklamfilmer när förra millenniet var på sluttampen.

Nu har Pampers ett annat sätt att stärka sitt varumärke, och jag blir nästan sugen på att okynnesköpa blöjor efter att ha sett den här otroliga filmen.

Sen kommer frågan, hur stärker jag mitt varumärke? Det borde vara en angelägen fråga för en författare som tror att hon skriver sånt som kan göra skillnad för människor. Angelägen men svår.