Från vårt ena köksfönster ser vi havet, från det andra ser vi skolan. Den som riskerar stängas och rivas som ett pepparkakshus vid en ledsam trettondagsfest. Jag är glad över alla föräldrar som kämpar för Svartviks hjärta med febril iver. Själv febril på annat sätt har jag inte varit del i det arbetet, annat än mentalt. Och i tanken oroar jag mig mycket för hur det blir om skolan stängs och önskar innerligt att ögon ska öppnas för andra sätt till utveckling än att lägga ner och riva.
Tankarna blev till en dikt.
Ännu ett barn går in genom porten
i huset som byggdes när mormor var barn
Ännu en höst, och tiden går fort, men
nu vill jag stanna i just den här dan
Stanna där kunskap och omsorg finns nära
Stanna vid huset som ger liv åt en by
Stanna där vinden med lätthet kan bära
ljudet av barn som är del av en vy
bilden av platsen där mänskor vill leva
banden som knyts mellan gårdar och hus
I bildernas framtid så skymtas en reva
i oroliga steg över skolgårdens grus
Tider förändras men drömmarna stannar
drömmar om livfulla, blomstrande byar
där människor lever nära som grannar
vill tillväxt som bevarar, förnyar
Drömmar om barn som har kort väg att gå
växer och mognar nära sitt hem
Drömmen och hoppet att de alla ska få
möta en skola som växer med dem
Cecilia Ekhem, 2012
Den kompositionen blev en tänkvärd dikt <3
Tack Synnöve! 🙂
Tänkvärd dikt! Tror på att ha nära. Det är något livsbejakande över det. Det gör ett samhälle levande. Definitivt något att slå vakt om!
Skicka dikten till ST:s debattsida!
Kram!
Den dikten borde komma i tidningen.
Som ett debattinlägg.
Den var så bra.
Och bilderna.
Önskar att ni får behålla er skola.
Kram
Mycket vackert! 🙂
En skola betyder mycket för ett samhälle/by. Det borde man ta fasta på.
Vilken förmåga du har att skriva.Du skickar väl in den? Den säger ju allt om att en skola i närheten. Kram från en däckad K
Hej.
Jag hamnade på din sida via en annan blogg.
Tack för titten,tittar in igen senare ….! :))
Ha det godt.
Tack för alla era fina ord! Och särskilt hej och välkommen till Sölvi!
Av nån anledning så känns det svårare att skicka en dikt till tidningen än att lägga ut mina texter här. Sårbarare på nåt vis. Som om alltför många ska tycka att det är tramsigt att göra poesi av politik. Men jag fick såna hejarop från er, från en härhemma och från dem som jobbar med skolfrågan att jag kanske får våga… Kanske.
Jag instämmer i tidigare kommentarer och tycker absolut att du ska skicka in dikten! Jag tror att vacker, träffsäker poesi som din kan väcka nya tankar i politiska debatter där språket och argumenten gärna tenderar att bli högtravande. Kör på!! Heja-hälsningar från mig!
Tack Sofia! Jag gjorde det 🙂
Vilket fint pepparkakshus och fin dikt! Härligt med alla godis på marken!
Ibland (läs ofta) undrar jag nog i vilken värld politikerna lever i – vissa verkar inte alls ha nåt bondförnuft, eller förnuft alls känsn det som.