En tegelstenspocket hänger med mig i sommar. Blå koral, som är den andra delen i Louise Boije af Gennäs samtidstrilogi. Jag försöker lista ut varför jag tycker om den här boken så mycket om de här böckerna. Berättelsen är långsam och språket mer detaljerat än jag egentligen uppskattar. Massor av rader skulle ha kunnat strykas…
Aktuellt
Som en tveksam morgonvind
När vi åker bil om sommaren hela familjen kommer gamla skivor fram. En av dem vi nu har dammat av är Nu sjunger näktergalen med ljuvliga texter av Barbro Lindgren och dito tonsättning av favoriten Georg Riedel som så skickligt tonsatt de flesta av Astrid Lindgrens sånger. Dessutom en fenomenal jazzmusiker. Så klart han är…
Guldglimtar
Det glimtar till. Orken börjar återvända, stötvis och oförutsägbart, men glimtarna är tydliga. Äntligen tycks den långa behandlingen börja ge effekt. Jag vågar börja tro det. Igår kunde jag gå en hel kilometer. Hopp och tacksamhet. Tack till dig! Du som läser här och har givit stöd och peppande önskningar under närmare 1,5 år av…
År som går och familjer som växer
Idag är det fyra år sedan vi landade i Sverige som den familj vi skulle vara. Efter åtta fantastiska, oslagbara, omvälvande, ljuvliga, jobbiga, underbara, påfrestande, hemlängtiga och njutbara månader i Kenya var adoptionsprocessen klar och vår son verkligen vår också juridiskt. Den 3 juli landade vi med en storasyster som hunnit fylla tio under sitt…
Trädmormor
Idag tänker jag på träd. På björkar. De kan bli 300 år gamla. Tänk vad de hinner se. Så många människor och tider de ger skugga, stöd, virke och trädkronsmusik. Tänk så erfarna mormödrar som står här på vår tomt. Med adressen Björkvägen. Och så tänker jag på en hel del annat. Funderar, hoppas, tackar….
Kroppar och själar
Dagens sommarpratare klev som väntat in under huden med sin närvaro, sin kamp och sina starka formuleringar. Kristian Gidlund, som tvingas ta farväl av livet outhärdligt tidigt, och som gör det smärtsamt vackert genom bloggen I kroppen min. Där låter han läsarna dela kampen och insikterna, och det som har fastnat djupast i mig är…
Bröderna Lejonhjärta
När Kvartersteatern i Sundsvall sätter upp Bröderna Lejonhjärta måste förstås en familj med idel Astriderianer se den. En utomhusteater med helsnygga kulisser, fint och boktroget manus, skådespelare med olika erfarenhet men samma glöd, levande hästar och en häftig Katla. En glädje var dessutom att jag mådde ovanligt bra hela kvällen, och kunde njuta av föreställningen,…