I bloggvärlden förekommer utmärkelser nästan i samma utsträckning som i idrottsvärlden. Eftersom jag aldrig har fått någon utmärkelse törs jag säga att jag inte alltid förstår vad de betyder. Förmodligen är det främst ett bevis på att en viss läsare tycker om att läsa en viss blogg.

Sen finns det andra, mer omfattande utmärkelser. Just nu pågår ett par omröstningar hos tidningen Mama, om årets hjältemama och årets bloggmama. Jag är nyfiken på vilka kriterier som ska få avgöra vilka kvinnor som lyfts fram i en sån här tävling. Under Mamas eget paraply finns många olika sorters bloggar, liksom i hela bloggvärlden. Och det är ju så totalt beroende på tycke och smak och egna värderingar, vad en läsare fastnar för. Riktigt megapopulära bloggar som Underbara Clara eller Malin Wollin får förstås mängder av nomineringar i en sån här tävling, men vad är det som avgör om de är bättre skrivna än en blogg med några få läsare, kanske helt utan kommentarer. Om man inte mäter genomslagskraft förstås. Då är jag glad att det finns en sån som Clara. För även om jag är helt ointresserad av att fylla mitt hem med färglada vimplar så trivs jag med Claras värderingar de gånger jag tittar in där. När jag slänger ett (get)öga på andra poppisbloggar hittar jag däremot ofta något som bekräftar att jag hellre ska läsa på andra ställen. Som ovan nämnda fotbollsfru som ifrågasätter att en läsare (helt korrekt enligt min mening) påpekat att hon hängt ut manodepressiva på ett otrevligt sätt i en krönika. Då letar jag hellre upp en nästan oläst blogg som ingen har kommenterat förut.

20120806-163210.jpg
Jag är så glad över kommentarer jag får, eftersom de är vänliga och trevliga. Men just de här spammen kunde jag vara utan. Fast för tillfället står jag ut med att rensa bort dem för att på så sätt förenkla kommenterandet.

Related Posts

6 thoughts on “Årets mam(m)or

  1. Just wollinskan tycker jag faktiskt är rätt så förfärlig… Hon är intolerant och otrevlig – tycker t ex att vi singelresenärer är hemska.

    Men det får hon förstås tycka! Anser bara att en “årets mamma” ska lära sina barn tolerans istf påhopp.

    Soliga kramat från mallis

    1. Håller med! En fin föräldraförebild hoppas jag de väljer. Men det är förstås också en smaksak, vad som finns.
      Själv har jag aldrig stört mig på singelresenärer, men rätt ofta på småbarnsfamiljer 🙂
      Tack för mallishej!

  2. Ditt inlägg påminner mig m att jag nog inte identifierar mig som mamma än. Inte på det viset att jag läser mamma-bloggar iaf. Och inte har jag ens tänkt tanken att läsa tidningen Mama heller. Jag kanske identifierar mig med en mammasort som läser helt andra saker. 🙂 Läser fortfarande mest barnförsökarbloggar.

    1. Jag kan nog känna mig som en slags mammabloggare, men vet inte vad jag är för slags bloggläsare egentligen. Däremot vet jag att jag inte har köpt Mama, men läst den då jag fått den gratis – de två gånger jag själv var med i den 🙂 Självupptaget så det förslår!

  3. I fjol var det en bloggvän till mig som fick utmärkelsen, hon hade oxå cancer och små barn. Det kändes bra att hon fick det, hon fick även annan uppmärksamhet med priser. Ibland får samma person mkt uppmärksamhet och andra ingen.
    Det finns många som skulle behöva få lite pos uppmärksamhet för orka vidare. Var det på grund av din bok du var med i Mama? Kul i så fall. Hoppas din dag varit bra kram

    1. Jag tror jag hittade hennes blogg (bland finalisterna 2011) ikväll, och blev full av tårar…

      I Mamas andra utgivna nummer var det en stor artikel med mig om att längta efter andra barnet. Och helfina bilder på vår fyråriga tjej, som blev storasyster till slut. Nästan sex år senare…
      Andra gången var i våras när jag fick en fin liten recension på min roman.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *