Efter att inte ha lämnat hemmet sen jul samlade jag mina små krafter för att kunna fira nyår med annat än häng i sjuksoffan. Vi gav oss iväg nån mil på nyårsafton till goda vänner. Såna vänner som det utan vidare går att lägga sig i soffan hos när orken tryter för mycket.

Vi hade ett så gott dygn tillsammans. Enkel men utsökt matlagning. Samtal, skratt, vila, stjärnhimmel, tända ljus och den istäckta havsviken alldeles nära. Så nära att jag kunde bli skjutsad på sparken ut på isen både vid midnattens årsskifte och en stund av nyårsdagens ljusa timmar. Det tog på krafterna förstås, men varsamhet och andras hjälp bidrog till att det gick bra. Jag känner mig som vanligt som en outvilad 83-åring med benbrott och influensa. Men en glad och tacksam 83-åring. Som klivit in i sitt 44:e år med något mer försiktiga drömmar.

20140102-173630.jpg

20140102-173800.jpg

20140102-173857.jpg

Related Posts

10 thoughts on “Årsskifte

  1. Vad det gläder mig att du fick byta miljö, det är så viktigt för at man ska orka vidare och kanske alldeles ssk vid tilfällen när man vet att andra kan göra så mycket. SÅ glad att du/ni har vänner som förstår. Men att ni kunde åka ut på isen, här finns ingen is någonstans inte ens på älven. Bara regn o plusgrader och vi bor ju bra mycket längre norrut. Vad ska det bli av detta väder? Idag när jag gjorde skelletscintet och låg instängd i 45 minuter var du med i miina böner på ett spec sätt. Kramar

    1. Tack för dina böner och all din varma omsorg! <3
      Det är helt otrolig is på havsviken. Tydligen har det räckt med en gnutta minus nattetid för att ge ett drygt decimetertjockt istäcke. Och snöfritt som det är var det perfekt att åka på.

  2. Vänner som bjuder på okomplicerat umgänge är guld värda.
    Glad att du kunde klara att byta miljö. Kanske gav samvaron en gnutta mentalstyrka trots att de fysiska krafterna fick många av teskedarna.
    Kram <3

  3. Hej Cissi. Letade mig in här hos dig efter att ha läst en dikt av dig. Läser det du skriver o anar att hälsan bråkar med dig. Dumma dumma. Önskar dig kraft o hälsa o kärlek. Kram fr Annika

    1. Tack Annika! <3 Vad glad jag är att du letade rätt på mig!
      Ja, ohälsan är ett dumt kapitel... Som tycks hänga med oavsett vad övrigt som sker i "boken", och bli mer påtagligt under vintern.
      Tack för din omtanke! Önskar er allt gott! Kram

  4. Å, vilken underbar bild på sparken. En vinter när jag var liten sparkade vi oss ut på isen utanför farmors och farfars sommarställe i Stockholms skärgård, borrade hål och pilkade torsk. Eller strömming? Redan då var det där med spark lite exotiskt.

    Jag tror att en liten polett trillade ner för mig häromkvällen när jag läste en av dina poster. Jag såg ett inslag på tv i höstas om en politiker som nog fått samma diagnos som du (vilda spekulationer här). Hennes sorg och uppgivenhet … har du sett inslaget? Annars kan jag kanske googla fram det och mejla dig länken.

    Det blir så futtigt att önska dig ett gott 2014. Men jag gör det ändå. Kanske kan det vara lite skönt med fartvinden från sparken i ansiktet när man har feber.

    /Anka

    1. Tack Anka för din varma hälsning och önskan! Poletten är rätt, och du är en utmärkt detektiv! Först när jag fick namnet på sjukdomen tyckte jag det stämde halvbra men inte tillräckligt med min sjukdomsbild. Sen googlade jag och landade på flera teveinslag med denna politiker. Hennes beskrivning av sjukdomen kunde ha varit min egen. Exakt. Sorgkantad glädje med en så tydlig igenkänning… Så småningom blir kanske jag också offentlig med sjukdomens namn. Hittills har jag inte ens lagt in en bloggkategori som handlar om sjukdom.

      Spark är exotiskt, I agree! Och nu har isen regnat bort…

        1. 🙂 Lyckospark… skrev jag som rubrik till en bild på Facebook när sonen susade nerför vår lilla väg på spark nån gång när det ännu kändes som att vintern skulle komma.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *