Vi har börjat följa SVT:s storsatsning Äkta människor. En spännande serie, inte minst för att den sätter igång så många tankar. Vad är äkta och vad är konstgjort?

• Är det fråga om en konstgjord befruktning för att ett äkta ägg och äkta spermier får hjälp att mötas?
• Har definitionen på vad som är en människa att göra med om det finns känslor eller inte? Vad händer då med människor som är skadade i sitt känsloliv?
• Är ett livsmedel utan tillsatser en ”Äkta vara”? Innebär det att något som innehåller tillsatt salt, C-vitamin (E300) eller ättiksyra (E260) är konstgjorda matvaror?

SVD Kultur skriver om serien idag. Därifrån lånar jag bilden av huboten Anita, Lisette Pagler som vi för ett år sedan såg i Romeo och Julia.

När man vaknar före klockan sex (är man eventuellt ruskigt gammal och så) blir dagen lång. Det gör ju inget när det är lördag.

Frukost till skön musik av Bjørn Eidsvåg. Storasyster på sovabortavift. Skridskor för lilleman. Packning av ett bokpaket. Morgonpromenad med stavar, Spanare och senaste Radiopsykologen. Där var det återkoppling hos medverkande från förra årets program där man kollade hur det har gått för dem. Mycket intressant. Ett av programmen har jag skrivit om tidigare i och nämnde vad jag tyckte om de svartvita, förenklande kommentarer som gavs till Monika i det första programmet. Hon bemötte dem betydligt bättre än jag, så det var kanske bra att jag inte hittade mitt gamla inlägg 😉

Sen fick jag skotta igen. Lätt och härlig snö. Jag tycker verkligen om den sortens motion. Och så lagom lite hemmapyssel, våffellunch med egna och andras barn, lite strykning och snart iväg på middag med goda vänner. Det är skönt med långa lördagar.

När det är mycket att göra på jobbet är det lätt hänt att prioritera bort lunchpromenaden, då när den kanske behövs bäst. Jag behövde gå ut idag för att ordna inför utskick av fem Väntrum. (Fem! Tjohooo! 😀 ) Som tur var. För så här vackert var det.

En snarlik bild tagen på samma ställe var med oss i Kenya för tre år sen. Den vinter när jag fick en son och förlorade en far. Igår var det tre år sedan pappa dog. Han hade varit skadad efter en olycka i 11 år, men livet tog slut oväntat och plötsligt medan mamma hälsade på oss i Kenya. Senare reste jag och min stora 10-åring hem en vecka över begravningen.

Från sommar och en helt annan värld reste vi. Till snörik och kylig vinter. Och ett förändrat liv. Det var märkligt. Och så svårt att åka ifrån nyfådde sonen. Och alldeles nödvändigt. På begravningen sjöng min kära vän, som också mina föräldrar träffat så mycket ända sen jag lärde känna henne. Summertime sjöng hon inte då. Men här.

VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Vi hade flyttat tillbaka till min födelsestad Sundsvall och undrade om det verkligen var rätt beslut. Längtansflickan hade precis fyllt tre år. Syskonförsöken via IVF påbörjades precis i den vevan och jag skulle våren 2002 smärtsamt gå in i den vägg som var utmattnigsdepressionen.

VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Den 22 januari var svärföräldrarna på besök och nyfyllda dottern hade kalas på lördagkvällen med finklädda vänner. Den dagen (men flera andra) bloggade jag inte på Villhabarn.

FEM SNACKS DU GILLAR
Parmesan. Saltlakrits. Vindruvor. Chipsigheter. Körsbärstomater.

FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Lingonben (tror jag minsann…). Innan natten kommer. Do re mi. I know him so well. Gud för dig är allting klart. (Psalmer är in bästa gren. Jag kan inga moderna låtar, men däremot en del snapsvisor från barndomen 🙂 )

FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MÅNGMILJONÄR:
Köpa en skrivarstuga.
Resa både med mig själv själv och med familj och vänner.
Bidra till fattiga vänners drömmar och därmed vardagsförsörjning.
Anmäla mig till en skrivarkurs eller retreat per kvartal.
Anställa ett gäng proffsiga människor: städare, revisor och marknadsförare till att börja med.
Sätta undan pengar innan de gick åt till mjölk.

Oj – det blev fler. Då skippar vi väl den sista då 🙂

FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:
Foppatofflor (skulle jag aldrig betala för eftersom jag tycker de är vedervärdigt fula- men jag lånar mammas i smyg i stugan när jag springer ut…)
Snordyra märkeskläder (Idag hade lokaltidningen en enkät om vilka underställ folk hade när de åkte skidor osv. Ingen svarade ”gamla polarnochpyretkalsingar och yllebyxor från 70-talet” 🙂 )

FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
Skriva. Promenera. Samtala. Laga god mat och äta den med dem jag tycker om. Mogna.

FEM FAVORITLEKSAKER:
iPhonen. iPhonehörlurarna. WiFit-apparaten. Zestjärnet. Katten (utom när hon river ner och förstör)

TIO PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN:
Just DU som ännu inte fått utmaningen (som inte var så värst utmanande) men vill svara på frågorna.
Nio Väntrumläsare eller bloggläsare som jag (ännu) inte känner till.

PS. En fråga saknades i numreringen – som jag tog bort. Nyfiken på vad den hade kunnat handla om, och road av att fler gör som jag hade kunnat göra – men inte gjorde.

Jag skriver ofta om kärleken till mina barn, och om den gränslösa tacksamheten. Ändå mår jag illa av sånt här som cirkulerar på Facebook.

♥ ♥ ♥ Jag kommer alltid att behöva mina barn, oavsett i vilken ålder jag är. Mina barn får mig att skratta, gör mig stolt, fått mig att gråta, sett mig gråta, kramat mig hårt, sett mig misslyckas, piggade upp mig, höll mig på fötterna och har drivit mig till vansinne ibland…..Men mina barn är ett löfte från högre makter att jag kommer att ha vänner för alltid! Sätt detta som din status om du har vackra barn som du älskar av hela ditt hjärta ♥ ♥ ♥

Så olika vi är. Jag anar att det är samma grundkänsla som får den ena att kopiera såna här statusar och den andra att ”kräkas” över dem. Det gör jag. Språket är uselt och för övrigt tror jag inte på det som står. Det finns tyvärr många barn och vuxna som har brutit kontakten, och hur nära banden än är så är definitionen jag tänker mig i föräldra-barn-relationen inte detsamma som vänskap. Kopierade statusar, massmejl, opersonliga julkort och kedjebrev är sånt som jag vrider mig obekvämt av. Men utmaningar som den Märta har skickat kan jag gilla. Själva ifyllandet, däremot inte spridandet. Så snart kommer svaren.

Söndag och kyrkdag – med bland annat fikafixande och nya bekantskaper. Sen hem och härlighetsskotta. Jag gillar verkligen den motionsformen. Särskilt när snön är lätt som idag. Och ett tag var det som att det var konstsnö som föll ovanpå den andra.

God söndagmiddag (risotto, sallad och kött har jag väl visat på bild hundra gånger redan…) och nyss åt jag de sista tre pralinerna ur denna ask som inköptes igår. Vi åt ingen Alladin i jul, så en födelsedagshelg kändes det passande.
Och nu är det nog väldigt passande med en promenad.

En familjeutflykt blev det, precis som trettonåringen önskat sig. I smyg hade jag bokat övernattning på hotellet på Södra berget. De hade annonserat om prisvärt familjepaket och ett 300 kvadratmeter stort lek- och spelrum. Det lekrum som vi hänvisades till var kanske 30 kvadratmeter i en sunkig källarlokal, så det verkar som att annonsering och byggtakt inte riktigt gått hand i hand. Men det var inte hela världen. Vi hade en härlig hemester. Semester på hemmaplan. Tänk vad en helg kan verka lång när man gör något extra.

Vi började med lite utelek och mellanmålspicknick innan det var dags att checka in. (”Ja! Nu går vi och kikar in!” sa femåringen exalterad)

Lek och häng och sedan fantastiskt god middag.

Vi är inga slalomåkare, men om vi hade varit det skulle det ha varit nära till lekplatsen.

Jag gav mig ut med enbart stavar, och i spåret intill var ett gäng vuxna som hade skidskola och åkte utan stavar – så det jämnade liksom ut sig.

Och efter denna långa semester hade ändå helgen bara just börjat. Härligt.
Blev du kanske lite sugen på en tur till Sundsvall?

Berget som familjen besteg häromdagen har skrivit ett eget blogginlägg idag. Berget som funnits sen urminnes tider och var mitt från det att jag var tre år (strax innan jag mötte vännen som gav berget orden) och som jag nu bor nära igen. På andra sidan.

När jag lämnade Sundsvall trodde jag inte att jag skulle bo här igen. Då längtade jag kärlek. Och kärlekarna kom. Ett drygt decennium år senare flyttade jag tillbaka till bergets (andra) fot med man och liten dotter. Nu bor jag här med dem och en kärlek till.

Det är gott! Värt att fira. Och snart är det dags att sova – eftersom det snart är tid att fira. Och att dra en vinnare. Alla som före kl 09:00 imorgon har bloggat eller delat tävlingslänk alternativt romanlänk – och sen meddelat mig det är med i omröstningen.

Dagen inleddes tidigt. Det som inte hanns med på jobbet igår ska jag försöka hinna med före heldagsmötet. Det var gott att komma ut till en översnöad värld. Och gott att alla våra elljusstakar är kvar nu när ute ser ut som ett julkort.

Om du har mer ledig tid än jag idag, och vill läsa eller ge bort min roman Väntrum, kan du ta chansen och lämna in ditt tävlingsbidrag. Scrolla ner så hittar du mer att läsa om tävlingen.

Tack alla mina härliga läsare för era kommentarer. Jag blir SÅ glad över det ni skriver, och över tävlingslänkande och Facebookdelande. Tack! Nytillkomna på bloggfronten är Ekke och Nelle.

Just nu ser vi på SVT:s nya serie om fantastiska äventyrare; Mot alla odds medan jag skriver protokoll från ett sent sammanträde igår.

Gruppen startade vid en plats som jag besökte 1990 och 1994. Mosi-oa-Tunya. Röken som dundrar. Den första gången var jag där som avslutning på halvåret i Zimbabwe, och den andra gången som en försenad bröllopsresa när jag och min man, och även min mamma, besökte vännerna i Zimbabwe. Men en sån resa som deltagarna i programmet är med om tror jag inte jag skulle klara. Särskilt inte idag 😉
Trött. Trött.
Jag får göra som Pippi och säga åt mig på skarpen att gå och sova i bättre tid idag.