Utsikt från vårt berg, Nolbykullen

Berget som familjen besteg häromdagen har skrivit ett eget blogginlägg idag. Berget som funnits sen urminnes tider och var mitt från det att jag var tre år (strax innan jag mötte vännen som gav berget orden) och som jag nu bor nära igen. På andra sidan.

När jag lämnade Sundsvall trodde jag inte att jag skulle bo här igen. Då längtade jag kärlek. Och kärlekarna kom. Ett drygt decennium år senare flyttade jag tillbaka till bergets (andra) fot med man och liten dotter. Nu bor jag här med dem och en kärlek till.

Det är gott! Värt att fira. Och snart är det dags att sova – eftersom det snart är tid att fira. Och att dra en vinnare. Alla som före kl 09:00 imorgon har bloggat eller delat tävlingslänk alternativt romanlänk – och sen meddelat mig det är med i omröstningen.

Related Posts

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *