And the winner is…

… Maria B! Stort GRATTIS!

En hög med välvikta lappar. Blunda, röra runt och dra.

På utlovad tid drogs vinnaren bland de inkomna tävlingsbidragen. Det är för övrigt mer häpnadsväckande att jag har gjort keramikskålen än att jag har skrivit boken 🙂
Tack till alla som tävlade och därmed hjälpte mig att sprida ordet om Väntrum. Ni som inte vann är förstås välkomna att beställa boken (självklart får ni ett riktigt bra pris) – eller att fråga efter den på ett bibliotek.

And the winner is me!
Att få fira tretton år som mamma ger verkligen vinnarfeeling. Och att tösen önskat sig en familjeutflykt för att fira eftermiddagen och kvällen är också en riktig höjdare. Det ska hon få. Vi få. En toppenutflykt!

När jag pysslade med vinnardragningen lyssnade jag på Zifa. Låten Mother känns passande en dag som denna när jag minns hur det var att bli mamma.
För tretton år sen låg jag och vaknade efter ett akut kejsarsnitt. Jag hade varit inlagd ett par veckor för havandeskapsförgiftning och värkarbetet satte igång på kvällen, men man trodde att barnet inte mådde bra så det blev akut kejsarsnitt på morgonen. Tack och lov så är jag för smärtlindring, och eftersom jag redan hade ryggbedövning så fick både Mattias och jag vara med vid snittet. Dvs, jag fick vara vaken. Svårt att smita ur rummet i övrigt. 🙂 Men läkare och sköterska verkade ha glömt att vi var där, för de började gräla.

-” Hur vore det om doktorn hjälpte till?”
– “Men jag står ju här med tarmarna!”

Det var faktiskt chockartat när de sen inte höll upp ett tarmpaket utan världens finaste lilla bäbis. Vår Ellentin. Jag är glad att ha fått uppleva en graviditet (om än mycket orolig) och ett nyfött barn, men är också så tacksam över att ha fått förstå att kärleken och lyckoruset är precis detsamma över lillebror, även fast någon annan burit honom och fött honom till världen. Jag tackar denna okända mamma för det, och tackar de barnhem som har givit honom det han behövde innan vi möttes. Och att de år vi varit ifrån varandra inte alls påverkar hur nära vi står varandra.

Jag är mamma. Jag upphör inte att glädjas över det.
Mother.

Related Posts

10 thoughts on “And the winner is…

    1. Gulledej!
      Men när det gäller ordlösa hantverk går det dåligt eftersom jag har så gräsligt dåligt tålamod. Kombinerat med ointresse. I syslöjden höll jag på en hel termin med en cardigan och gjorde fel på varenda moment. Jag syr med andra ord helst inte 😀
      Därav denna förundran över att det står Cecilia under den där skålen. Jag blir förvånad varje gång!

  1. Jag är ju också en vinnare, som har dig som dotter och Ellentin som dotterdotter. Några av de viktigaste i mitt liv.

  2. Oj, så dramatiskt med förlossningen! Men vilken tur att det till slut gick bra! Oroligt verkligen. Grattis till dottern!! 🙂

  3. Visst är det häftigt att mamma-skapet och alla känslorna inte bara sitter i att ha burit inuti magen! tänk jag upplevde PRECIS samma känsla båda gångerna jag blev mamma fastän jag blev det på olika sätt.
    kram till er!

    1. Så oerhört häftigt! Förstås en förmån att ha fått prova båda vägarna till föräldraskapet, men så skönt att målet för de olika vägarna är känslomässigt precis detsamma!
      Sen kan det ju se olika ut med de där känslorna. Att insikten om att vara förälder eller upplevelsen av den genuina kärleken tar tid ibland. Och så kan det vara utan att det är någon “fara”. Både efter adoption och förlossning är vi så omtumlade att det inte är märkligt om det tar ett tag att “skaka” allting rätt igen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *