Facebookfarväl och familjefrukost

Min paus från Facebook börjar förberedas. Två gånger tidigare har jag haft långa pauser från FB då jag har inaktiverat mitt konto. För mig är det nödvändigt att försvinna helt, inte alls vara sökbar. Dels tror jag (smått beroende som jag är) att jag skulle titta in trots mina föresatser om det var för enkelt, dels vill jag inte att olästa meddelanden ska ligga där obesvarade.

Båda gångerna tidigare har jag rensat bland kontakterna i samband med pauserna. Jag blir ofta obekväm med Facebook, och ett sätt att hantera obekvämligheterna har varit att ta bort kontakter som jag:
– egentligen inte känner
– knappt skulle känna igen om jag mötte dem (och jag är dålig på att känna igen)
– aldrig verkar använda FB
– läser allt utan att nånsin ge sig tillkänna (varken på FB eller via andra kanaler)

Den sista punkten borde väl göra mig till en icke-bloggare, men så är det inte. Här är det liksom inskrivet i avtalet att det kan vara envägskommunikation (även om jag uppskattar oerhört att få respons på det jag skrivit). På Facebook är jag ännu mer personlig än här och känner mig mer bekväm med dialog än att ha tysta åhörare. Så jag gissar att Twitter inte heller är mitt forum.

Efter FB-vilorna har dock kontakterna fyllts på igen och det har varit svårt att följa kriterierna. Jag har inte haft modet att tacka nej och jag har inte kunnat se vilka som hör till de här kategorierna. Och ibland har jag ångrat mig om dem jag tagit bort och tänkt att jag kanske hade fel…
Nu funderar jag på om den här fastan kommer att bli mer radikal. Kanske raderar jag alla kontakter och börjar om. Kanske stänger jag Facebook helt. Men det är minsann inte lätt. Jag har börjat nu med att rensa meddelanden, det är ruskigt krångligt och tidskrävande, och det finns ruskigt mycket sparat. Ungefär allt.

Men nu pausar jag från rensningen. Det jag verkligen behöver idag är en dag av återhämtning. Trötta, intensiva dagar och dålig sömn. Och idag får jag en dag av återhämtning. En gåva! Jag vaknade alltför tidigt och vred och vände på mig ett tag innan jag bestämde mig för att ta tillvara på vakenheten. Massor av ljus tändes i köket och frukost fixades till familjen som väcktes just efter att jag tog den här bilden.

En fin start på dagen med de mest älskade samlade. Nu ska återhämtningen fortsätta med vilsam musik och just det skrivande som ger vila. Att kliva in i hos min (tredje) romanfigur och se vad som händer hos henne idag. Bokföring, ideella ansvar och textredigering får vara idag. Nu blir det spännande att se hur det går för Irma. Det här blir min mest nervkittlande bok hittills, och jag vet inte riktigt vad som kommer hända.

PS. Tack för alla härliga kommentarer. Jag uppskattar dem som sagt så oerhört mycket!

 

Related Posts

10 thoughts on “Facebookfarväl och familjefrukost

  1. tänk vad olika det kan vara för oss människor, för mig är fb inget problem det är snarare det enda jag orkar vissa dagar att bara läsa och be för dom som skriver, Jag skriver inte mkt på min egn logg men kommenterar de som behöver det. För mig har det varit räddningen från undergång under behandlingsperioderna, det enda jag orkat och som varit fullständigt kravlöst, när man inte orkar ens läsa tidningen. Jag kan somna framför datorn, som jag gjorde alldeles nyss, för mig skapar det ro inte stress, så för mig är fb en Guds gåva. Min fasta blir nog att avstå från att träffa människor de dagar jag inte orkar eller mår för illa eller är för smittkänslig,(vilket är en sorg och en förlust då jag är så oerhört sällskapssjuk) det blir inte en regelbunden fasta för jag behöver människor,men det är vad jag klarar av.. Hoppas din fasta ger dig mer tid för bibel och bön då. Lycka till med skrivandet och glädjen i det. Kramar från ett soligt Umeå

  2. Jag, geografiskt ganska långt borta, kommer att sakna dig på Facebook. Även om jag inte alltid ger mig till känna, så hoppas och tror jag att jag inte tillhör någon av dina kategorier….Förstår behovet av paus från Fb, men kommmer att sakna “enkelheten” att kontakta dig , ibland bara vetskapen om att det är snabbt och enkelt . Så…hoppas vi hörs då och då oavsett ….hur!

  3. Lycka till med fb-fastan! Det är svårt att avstå fb för mej i år, då det är ett bra forum att hålla kontakten med omvärlden från Kenya.
    Jag erkänner att jag är dålig på att kommentera och disskutera det du skriver på bloggen – men jag läser och begrundar! Fortsätt att skriva!!!

  4. Jag gör också fb pausar ibland när jag blir för beroende.
    Men fb betyder också så mycket positivt för mig.
    Bara det inte går ut för mycket över mina små.
    Jag firar inte fastan. Har ingen tradition av det sen jag var liten.
    Och har ingen lust att börja avstå nåt nu.
    Men jag tycker det är starkt gjort av dig att göra det.
    Lycka till!
    Tolmia.

  5. Tack kära ni för alla fina hälsningarna!
    Lisa: Facebook var en skatt i Kenya för mig med! (Inte lika dyrbar som stora skatten vi hade med oss och lilla skatten vi hämtade förstås.)

  6. Inser att jag “tappat” kommenterandet här efter att ha haft en period då datorn låste sig på din sida vilket fick mig att avstå från att försöka 🙂
    Men det var ett bra tag sedan nu – så jag bara kommenterar och ger mig till känna – jag läser och tycker om att läsa det du skriver! 🙂

  7. Jag har oxå funderat på detta! Men jag är inte redo att släppa FB, men det beror mest på grupperna jag är med i på FB, det är det mest fantastiska med FB.
    Däremot har jag funderat på att internet och TV-fasta en vecka, nu när fastan börjar snart!

  8. Tack Hej och hopp! <3
    Märta - ja det finns en del praktiska saker jag kommer sakna också. T ex adressboksfunktionen. Exakt vad (och om) man vill avstå från under en period måste vara väldigt individuellt. Det som är en last för någon kanske är något helt annat för en annan. Minst av mina tre laster ska jag avstå. Och hoppas använda tiden och pengarna till sånt som gagnar andra och/eller min tro. Det är målet iaf, vi får se hur bra det lyckas 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *