Mognadspoäng till mig som lät bli att promenera fastän jag längtade mig tokig efter det. När febern gör en ny liten comeback är det vila sin behövs för att vänta ut att den sjunker några pinnhål. Så pass mycket har jag förstått. (Det jag inte förstår är när den ska sjunka till det pinnhål som betyder helt frisk…)

Mogna är också hallonen och vinbären, och snart slut på buskarna. Morgonpromenaden blev av den korta sorten. En tur runt buskarna för att samla ihop bär till morgonens frukost. En långsam vandring tillsammans med tankar om vad som bär oss genom livet. Hopp är nog det mest väsentliga. Och de gånger de egna hoppet sviker kan i bästa fall någon annan hoppas åt oss. Det är den tanken som göder mina hoppdroppar.

20130821-122231.jpg

Related Posts

2 thoughts on “Mognad och bärande

  1. Underbart att du lär dig lyssna på kroppen, det är en långsam läxa att lära in. Man får glädjas åt det lilla och inte tappa mod o hopp när det går sakta. Bär ger en ljusglimt till vardan, jag har oxå en minimipromenad, det blir ngr smultron o krusbär till min halvdeciliter fil. Mums och så rik man känner sig. Kramar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *