Ibland är det omöjligt att komma dit vi hade tänkt på det sätt vi hade tänkt.
Byta mål eller strategi, det är frågan?
Fastepärla 6
Tre små hemlighetspärlor som symbol för det som jag inte delar med någon annan. Oftare handlar det om sånt jag ännu inte har fått syn på än sånt som jag medvetet vill dölja. För jag är oftast öppen. Kanske för öppen. Många tankar har snurrat runt det denna vecka. Och fingrarna har snurrat runt den mellersta hemlighetspärlorna.
Mitt emellan mörker och kärlek finns den. Finns jag.
Hemlig och obegriplig också för mig själv. Men jag tycker mig ana att också det svåra i mig får allt mer tydliga konturer ju längre jag lever.
Om jag orkar ställa mig frågan varför jag reagerar som jag gör i olika situationer, om jag minns att vara öppen för andras verkliga jag. Och vågar tilliten till den som skapat mig. Som är hemlighet och sanning, men inte skriver hemlighetsböcker som drar in miljoner. Jag håller mig till boken som är gammal och gratis. Men finns som app.
Frälsarkransen är upphovsrättsskyddad av Verbum Förlag
Kristdemokratisk logik
Tevenyheterna ikväll berättar att regeringen, med undantag för Kristdemokraterna, väljer att gå vidare med att assisterad befruktning ska erbjudas ensamstående kvinnor också i Sverige. Jag gör tummen upp till det eftersom det skulle innebära att barnalängtande singelkvinnor slapp bege sig utomlands för att få en chans till graviditet. Eller ännu värre (om det nu förekommer) till krogen. Med de adoptionsväntetider som är idag hamnar ensamstående långt, långt bak i köerna.
Vid debatten i Aktuellt anger Kristdemokraterna som skäl till sin ståndpunkt att det hela handlar om barns rätt till en pappa. Men angående adoption har man helt andra åsikter. Då är det OK att ensamstående kvinnor adopterar eftersom barnen redan finns och saknar familj. Enligt kristdemokratisk logik har alltså de adopterade barnen andra, mer begränsade, rättigheter än hemmafödda och de enastående adoptivmödrarna betraktas som familj till skillnad från enastående ”inseminationsmammor” som inte är att betrakta som familj.
Jag är både kristen och demokratisk (i alla fall när majoriteten har rätt 😉 ) men inte kristdemokrat. Särskilt inte det gäller familjefrågor. Det har jag gjort ganska klart redan tidigare.
Jag får förresten väldigt många kommentarer numera. Uppskattningsvis 95% spam. (Sucka och rensa i filtret). Det återstår att se vad ett sånt här inlägg leder till.
Antistressfinesser
Ett vanligt samtalsämne med vänner (läs: väninnor) är hur vi gör för att hålla stressen borta, eller åtminstone rimlig. Jag själv och flera andra i bekantskapskretsen har en historia av utmattning och till skillnad från innan jag krockade med väggen så känner jag nu i tid de signaler som jag då ignorerade. Numera är jag också mer medveten om vad som hjälper mig att minska stressen i kroppen. Exakt vad det är som gör det är nog individuellt, men här kommer min…
ANTISTRESSLISTA
- Ensamhet – vara bara med mig själv
- Skrivande – kliva in i en fiktiv värld som utvecklas medan jag skriver
- Långkalsonger – kravlös klädsel så fort jag kommer hem. Just nu: Randiga långkalsonger och gammal kofta.
- Mörker – jag hör till dem som inte jublar ohämmat över vårljuset, tvärtom trivs jag med den tidiga skymningens kravlöshet
- Stearinljus – släcka lampor och tända ljus
- Vilomusik -särskilt lugn jazz, favoritpsalmer och klassisk musik
- Uteandhämtning – en stunds lunchpromenad mellan möten
- Kramar – barnakramar och makekramar i vardagen. Och så de där unika från vänner som i farten ser just när särskilda kramar behövs.
- Te – men som sagt inte vilket te som helst
- Podradiopromenader – ensamma iPhoneprommisar med Spanarna, Radiopsykologen, Sommarprat och Vinterprat
- Ribbsänkning – skippa städning och tvätt de dagar orken tryter, och många andra dagar med i förebyggande syfte 😉
- Kattspinning – en spinnande katt mot bröstkorgen eller kinden
Har du en antistresslista? Eller klarar du dig utan?
Fastepärla 5
Den första av hemlighetspärlorna bor granne med Natten. Mina största sorger och smärtor bär jag ensam, och på ett sätt är de hemliga för andra. För orden ”jag vet precis hur det känns” bär ingen sanning, trots att de sägs i all välmening. Jag kan ana din smärta, särskilt om jag själv har varit med om något liknande, men jag kan omöjligt veta exakt hur det är för dig. Men jag kan uttrycka min vilja att dela livet med dig, att vandra intill med våra hemlighetspärlor speglandes varandra.
Bara en finns som i skulle kunna säga sig veta just hur jag har det. Hans direkta ord hör jag inte genom bruset. Men jag hör rösten i andras famnar. Och jag ser ljuset.
Frälsarkransen är upphovsrättsskyddad av Verbum Förlag
Bokrea och hundragubbesjubileum
Den privata Facebook-kontot ligger i vila, men författarstugan på Facebook är öppen.
Nu pågår BOKREA för Ekhemmanet-gillarna. Romanen Väntrum kostar 139 kr inkl moms plus ev frakt (ordinarie pris 159 kr). Rean pågår ända fram till påsk.
Boken Väntrum är en relationsroman med barnalängtan, sorg, vägval och vänskap i fokus. På Ekhemmanets hemsida finns mer att läsa om boken, bl a recensioner.
Välkommen du med, och sprid det gärna till dina vänner…. de som inte facebookfastar 🙂
Den hundrade gubben eller gumman får dessutom en present på posten!
Två julklappade Väntrum finns kvar, och nu reas de (och oinslagna kamrater) ut.
Fastepärla 4
Nattens pärla.
Den svarta som talar om mörkret och smärtan i våra liv. Den håller jag med ömhet mellan fingrarna. För det som har varit, och är, tungt i livet har jag i efterhand inte velat vara utan.
Men när jag är mitt i det vill jag fly från det som gör ont. Be Gud att ”ta denna bägare ifrån mig”. Gömma undan känslor som är för svåra. Slippa det i livet som inte ger harmoni utan verkar riva sönder och förstöra. Kanske är det den önskan om flykt som gör att vi har svårt att hantera också andras mörker? Att det så ofta blir vi själva som talar i syfte att försöka trösta, försöka ställa tillrätta, istället för att lyssna in den andres smärta och orka stanna upp i den.
Med pärlan mellan fingertopparna vill jag öva på att möta andra där de är, och inte där jag vill att de ska vara. Jag har lång väg kvar.
Och tar kransen till hjälp, varv efter varv.
Frälsarkransen är upphovsrättsskyddad av Verbum Förlag
Välgörande möte
En annan slags vila…
…är att möta gamla goda vänner.
För 22 år sedan var vi tre. Nu är vi nio. Och mötena är fortfarande vila, skratt och djup. Långt mellan gångerna, men nära ändå.
Öppen
Jag säger ofta ja, och tycker att det gått lite för mycket inflation i att man borde lära sig att säga nej. Snarare borde vi lära oss att se vad vi behöver och fatta besluten utifrån det.
Men ibland blir det ett tveksamt ja, följt av grubblerier om det var rätt eller inte. Framför allt den gamla ovälkomna och inte särskilt konstruktiva frågan om vad andra kommer att tycka. Men när en förmodad halvsida lite i skymundan blir framsida och helsida och helsida så är det svårt att koppla bort den där frågan.
Då kan det hjälpa att låtsassamtala med en Tomas. Sjödin eller Tranströmer.
Idag blir det den äldre.
Fastepärla 3
En till pärla av tystnad. Och en rad ur Helén Sjöholms sköna sång Euforia
”Jag tror det finns en tid för stillhet i svala rum dit larmen inte når”
Den stillheten vill jag åt. Söker jag upp. Ofta med hörlurar i öronen. Ljud som stänger ute larmen och ger stillhet fastän det inte är helt tyst.
Så gott som varje dag söker jag upp den här tystnaden:
Frälsarkransen är upphovsrättsskyddad av Verbum Förlag
