Det brukar vara roligt att titta på statistiken för bloggen, men idag var det lite läskigt att se vilka sökord som har lett människor hit. Någon har googlat på orden cecilia + ekhem + sjuk. Varför? Om det är någon som känner mig och är uppriktigt intresserad så kan de väl mejla, SMS:a eller ringa. Eller komma hit. Om det är nån som inte känner mig, varför är det viktigt att läsa om att jag är sjuk. Personen har inte varit särskilt angelägen heller. Bara stannat 53 sekunder på bloggen.

Den här sjukdomen ger så tråkiga bieffekter. Inte bara paranoia. Besvikelse över människor som låter bli eller slutar höra av sig, vrede över att inte få vård om jag inte radikalt försämras eller strider mig utmattad för det, sorg över allt det som jag inte kunnat göra under det här året, frustration över att varken kunna jobba eller författa, bitterhet över att inte ha varit frisk sen i början av mars och förtvivlan över att det inte finns något som tyder på att jag ska bli frisk utan behandling. Som jag inte får.

Så. Nu har eventuella sjukdomsgooglare fått nåt att läsa. Och jag har bestämt mig för att slopa det julbrev jag hade planerat att skicka. Jag kommer bara bli besviken över dem som inte hör av sig. Tänk att okända bloggläsare stöttar mig betydligt mer frekvent än en del gamla vänner som jag trodde fanns här i sickness and in health…

Jag är just nu insnöad i negativa tankar och feber. Alvedon får bli den första lilla spaden, och en barnakram.

Ett annat insnöat år. Men just nu skottar livskamraten.

Related Posts

14 thoughts on “Paranoia

  1. Läser och förfäras. Har läkarna låst hoppets port helt?
    Snön stormar runt husknutarna och jag skickar kramar med hopp och värme i vinden ner till dig.

    1. Jag vet inte om de har låst hoppet, men eftersom doktorer inte hör av sig frivilligt och jag inte fått kontakt varken via tfn eller mejl känns det så…
      Och inte blir det muntrare av att jag själv gissar vilken behandling som behövs och vet att den isf borde ha satts in för länge sen.
      Tack och kram <3

  2. Önskar dig bättre vänner… Tyvärr känner jag ändå igen beteendet. När man har det svårt och folk inte vet vad de ska säga låter de bli att höra av sig som en lösning på problemet. Men det är bittert.

    1. Jag har fantastiska och många vänner, men alltför mycket tid att tänka på vilka som inte hör av sig på det sätt som jag tror, hoppas att jag själv skulle höra av mig om jag visste att nån som stod mig nära hade det tufft. Jag tror att många bär på omtanke, men i sin egen vardagsröra glömmer bort att några ord av omtanke i ett mejl eller SMS skulle göra ofantlig skillnad…

      Kanske har jag själv varit en besvikelse under någon annans tuffa tid. Och ibland tror jag att jag har varit en besvikelse just för att jag har hört av mig till nån som inte velat prata. En del vill ju hålla inne med det som smärtar…. Inte jag. Därför gör andras tystnad ont de dagar huden är extra tunn….
      Tack för din omtanke, Sandra! <3

  3. Vill bara säga att jag är sjuk idag. Förkyld med feber.
    Det har gjort att jag tänkt exrta på dig just idag.
    Det har också gjort att min man inte kan jobba utan tar hand om barnen istället.

    Så äntligen fick jag tid att läsa fortsättningen på boken Väntrum.
    Vill bara säga att när man väl börjat läsa går det inte att lägga den ifrån sig.
    Trots att jag har ont i ögonen för jag skulle behöva nya glasögon.

    Boken är såååå bra!!!!

    1. Tack för att du tänker på mig och dessutom berättar att du tycker om min bok! Skönt att du får vila. Kram och krya på dig!

  4. åh lider med dig på alla plan åtminstoen i tanken och bönen. Vänner som inte hör av sig blir en extra tung börda i en pressad situation där minsta livstecken kunde göra en dag för en. Jag tror att till slut måste man ge upp ang dessa vänner för att sorgen över deras tystnad inte ska äta upp en. Tänker ibland att en dag kanske de vaknar över att de gått miste om en viktig vänskap själva . Tackar Gud för de vänner du har o att jag får förmånen vara en om än på avständ. .
    Nu ska jag ta min värkande kropp i handen o fara till kyrkans julfest där mitt utskott är ansvariga o jag har lovat hålla i inledningen. Sen får jag vila i en soffa, men just nu kändes det som om sängen varit skönast. Men det blir nog bra.. Kram till dig

    1. Vår vänskap betyder mycket för mig, och allt det jag har lärt mig av dina tuffa erfarenheter. Jag hoppas din kväll ger dig mer än den kräver. Kram

  5. Det är så hemsk känsla det där att känna att man är ensam och känna att man behöver stöd från vänner och inte får det. Det förstår nog ingen som inte själv har känt det, och det är så jobbigt det där att det inte finns manual för hur man skall bete sig när folk har svårt (jag har ibland känt det som att jag lite väl mycket har frågat hur folk har det, bara för att jag själv vill att folk ska fråga mej när jag har det jobbigt). Men bra att du skriver det här på bloggen tycker jag, så kanske nån som behöver läsa det läser det!

    1. Det här är ju sånt som är svårt att prata om…att berätta om sina behov kan skuldbelägga andra. Men kanske få någon att höra av sig till andra som kanske också behöver omåttligt med stöd just nu…
      Jag känner igen mig i dig!

  6. Jag funderar. Ibland är det lättare för mig att stötta och trösta någon jag inte känner så väl, just för att jag själv inte är lika känslomässigt involverad. Är det någon av mina allra närmaste som har det jobbigt kan det vara tyngre att finna kraften och de rätta orden, när jag själv är berörd och ledsen. Ingetdera betyder att jag bryr mig mindre om, men viss omtanke är svårare att få fram, fastän jag vill. Vad det är komplicerat ibland att vara människa!

    Jag och barnen gav varsin peng i Musikhjälpens insamling på Malmö station igår. Det hade jag kanske inte gjort om jag inte läst dina inlägg. Tack för att du puttade mig i rätt riktning. Barnen tyckte det var jätteroligt 🙂

    Och du, strunta i julbrevet! Gläds åt att bo i ett land där det faktiskt är helt socialt accepterat att använda tiopacksjulkort med tryckta hälsningar som bara kräver underskrift 😀 ! Det gör jag (fast jag använder upp år av mun- och fotmålarkort). Tanken och omtanken kan vara lika välment ändå.

    Och så önskar jag dig kraft och styrka. Jag önskar verkligen att hjälpen är nära. Skulle vilja träffa dig på riktigt, men då hade du blivit trött och det vill jag inte. Tänk vad bra att vi bor så långt iväg 🙂 .

    Kram!

    1. Tack för intressanta reflektioner. Så kan det kanske vara…
      Jag skulle mycket gärna träffa dig och bli en aning tröttare och en stor skopa upprymd! Så lova att höra av dig om du passerar!
      Jag hade gärna varit i Malmö denna vecka! Fint att ni var det istället. Kram

      PS. För mig är det allt eller inget. Personliga julhälsningar eller inga alls. Full aktivitet på privata Facebook eller osynlighet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *