Så många gånger sedan den kom för tio år sedan har jag sett glimtar av filmen Timmarna utan att fastna för den. Musiken har jag fastnat för redan. Kompositören Philip Glass har en god vän nämnt så många gånger och när jag till sist följde hans råd fastnade jag för just musiken från Timmarna. Den är fantastisk och jag lyssnar på den varje dag.

Så tog jag just idag, när soffan var mitt sällskap igen, fram filmen som en annan god vän lånat mig som krya-på-underhållning. Och idag var alldeles rätt tid för Timmarna. Tårarna rann som på film. Så där så att de droppar ner från hakan. Och jag pausade för att fånga ord och nyanser. När grannen som inte kunde bli gravid sa “Hela mitt liv har jag kunnat göra vad jag velat. Precis vad jag velat. Utom det enda jag ville”. Eller det raka men hoppfulla citatet av Virginia Woolf “You cannot find peace by avoiding life“.

I en scen ligger hon intill en gul ros och en död fågel. Och just idag gav en gul ros mig en trösterik tanke som fick bli till en dikt.

Livet är just det här. Inte perfektion. Många vissna rosor och människor möter vi på vägen. Och i spegeln. Livet är inte alltid exakt så som vill ha det, inte alltid möjligt att planera eller förutsäga. Men livet är just detta. Det är gott.

När jag såg filmen kom jag ihåg en bortglömd sekvens från mitt eget liv. Som sjuttonåring jobbade jag en sommar på ett fjällhotell. Där fanns också en trevlig amerikansk fotograf som plötsligt en dag frågade om han fick fota mig. Han var (faktiskt) inte det minsta mysko och påstod ändå att jag var både vacker och lik Meryl Streep. Det var nog ingen komplimang då, men nu hade jag tyckt att det varit roligt med en sån jämförelse. Om jag går ner trettio kilo så kanske. Vilket inte är så stor sannolikhet just för tillfället. (Eller när som helst). Undrar vad han hette den där fotografen, och hur bilderna blev som han fotade bland fjällbjörkarna för 25 år sedan. Jag minns att jag hade morbror Herberts gamla väst (som min dotter nu har ärvt) och en rutig flanellskjorta i rosa och lila toner. Och jag undrar hur gammal jag kommer bli innan jag når målet att besöka USA.

Lika som bär. Krusbär och hallon.

Related Posts

5 thoughts on “Rätt tid för Timmarna

  1. Kanske hade han inte helt fel, fotografen. Och vem beundrar inte Meryl? Jag hade länge timmarna på band, minns inte om det t.o.m. var på VHS, men det blev aldrig av att se sen. Kanske nångång, om man är sjuk och ensam hemma… Hoppas du får må bra snart!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *