Det går utför med bloggen. Jag fotar min otroligt händelserika vardag (ironi) och tänker på allt jag ska skriva. Sen händer inget mer.

Igår frestade ett sjukhusbesök rejält på orken (särskilt som bilen framför tog sista platsen nära entrén…), och ändå tog jag tag i en tvätthög och diskmaskin så fort jag vaknade. Dumt. Det berättar både kroppen och termometern nu. Men så svårt att hushålla med kraften när så mycket vill bli gjort.

Nu försöker jag hålla mig still och hejda symptomen med stillhet och en teveserie. Våra vänners liv. Återseendets glädje. Kul att SVT har lagt ut den på SVT Play. Det enda jag reagerar på är det helvita intrycket. Knappt nån statist med en mörkare nyans på huden. Intressant när regissören inte är svensk från födseln.

Jag ligger här och mår som en kratta. Men jag är i alla fall ovanligt snygg. Lyckades hitta mig ett par höga stödstrumpor för att lindra överansträngningsvärken mer än med knähöga. Det var tjusiga grejer minsann. Så pass att det var läge med klänning.

20140429-125340.jpg

20140429-125403.jpg

20140429-125526.jpg

Related Posts

6 thoughts on “Sofftrist

  1. Hoppas att sjukhusbesöket gav (eller kommer att ge) mer än värk och trötthet. Jag tänker extra mycket på din elaka sjukdom nu när allergi plus segdragen håglöshet har mig i sitt grepp. Härligt att du orkade ta på en klänning till dina glamourstrumpor – tankarna gick genast till Moulin Rouge! Kram!

  2. Känner mig så dum när jag inte orkat in på ngr dagar o varken läsa eller kommentera. Jag vet ju vad varje läsare betyder när inte så mkt annat roligt finns. Tänker extra på dig när febern suger all muskelstyrka o borde inte klaga då jag anar hur du har det.
    Kul att du hittat lite roliga stödstrumpor, det är inte mkt som finns i den branchen. Märker du att det hjälper mot värken?
    Har du sökt om parkeringstillstånd? Det borde du ha o att det följer dig så du kan få åka med vem du vill oavsett om du kör själv eller bir skjutsad.
    Många kramar tur smittan inte följer emd i cyberrymden

  3. Å, där är den ju! Vilken fin batikklänning! Fina strumpor också, trots megafunktionsnivå.
    Tänk vad små marginalerna är, svårt att fatta förrän man själv är där, att en parkeringsplats betyder så mycket. Vi skickar precis in papper nu för ansökning om handikapptillstånd. Det kommer nya behov hela tiden och man vet inte riktigt när det är dags för en ny sak att ansöka om.
    Hoppas så att du kan få vila nu, bloggandet kommer när det kommer ❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *