Nog får man vara nöjd när båda barnen svarar soppa på frågan om de vill ha köpepizza från frysen eller soppa till lunch.
Soppa blev det. Nästan på en spik.
Ungefär så här:
– Skala tre stora potatisar och en stor morot. Dela dem och fräs i olja i en kastrull med paprikakrydda, peppar, klyftad lök, pressad vitlök och färsk timjan.
– Häll på en knapp liter vatten och 1-2 hönsbuljongtärningar.
– Låt småkoka en halvtimme medan du vilar eller gör annat.
– Blanda ner lite strimlad kycklingfilé från helgmiddagen (eller nåt annat som skräpar i kylen).
– Smaka av med peppar och en skvätt mild balsamvinäger.
– Servera gärna med en klick crème fraiche och skivad avokado (och om du har ofantlig tur, även scones som en dotter har bakat samma dag).
Din soppa på en spik lät riktigt god. Det känns nästan lite så att soppa har blivit en underskattat maträtt i våra dagar, men ack så gott det är. Och lägger man då till en bit nybakad bröd så kan det bli hur ljuvligt som helst. Och extra gott om det är bakat av en älskad. Kärlek<3
En ljuvlig soppa (eller gryta) är det är jag tillagar när jag längtar _riktig_ mat, tillagad med omsorg i sin enkelhet.
Jag har ju inte (som en del andra 😉 ) varit i Amerikat, men hört talas om det fina uttrycket comfort soup. Den verkar ofta komma i form av kycklingsoppa, och gårdagens skål kändes riktigt trösterik. Gryta är också tröstemat. Värmande på alla plan.