Precis som Sällskapsresan så var Sound of music, fastän av helt annan karaktär, en film jag såg mycket och mådde gott av under tonåren. Det gör jag fortfarande, och det är kanske ingen slump att båda blivit feelgoodfilmer även för min dotter, som numera är tonåringen i hemmet.

När Sound of music sattes upp som musikal i Sverige med Carola i huvudrollen såg vi föreställningen en vecka efter premiären. Dagen före min 25-årsdag. Vi satt längst fram och såg varenda minspel. Carola (som i lördags tog andan ur oss alla framför Melodifestivalen) var helt klockren i rollen som på många sätt liknade Julie Andrews Mariagestaltning.

20130311-110428.jpg

För några år sedan sattes musikalen upp enligt samma manus men med Pernilla Wahlgren i rollen. Naturligtvis såg vi också den föreställningen, eftersom vår då åttaåriga dotter redan älskade filmen Sound of music. Hon tyckte om musikalen, men jag var en usel medpublik som hade svårt att stå ut med huvudrollsinnehavarens gestaltning av en favoritfigur. Där var det varken trovärdig rolltolkning eller klass på sången. Jag minns fortfarande hur jag rös av obehag när hon sjöng Sök dig till bergen med nasal ton och bedrövligt uttal (“Sök dej till baaarjen“).

I Uppsala stadsteaters version av Sound of music, som vi hade den stora lyckan att se i lördags, har briljanta Frida Modén Treichl huvudrollen. Lite ärtigare, lite mindre nunneaktig än Carola, men en skicklig sångerska och skådespelerska. Hela uppsättningen var spännande. De gamla sångerna som det hade varit förbjudet att utesluta, men några nya och ett nytt sätt att berätta den gamla (verklighetsbaserade) historien om familjen von Trapp. Både sorgen och kärleken fick större utrymme, på ett sätt som jag uppskattade, och förutom att en del av ensemblens sånginsatser hade behövt slipas till så var det en fantastisk föreställning. Vi satt längst fram och hela familjen samt några vänner var med på musikalupplevelsen som var en fjortonårspresent till två barndomsvänner.

20130311-101159.jpg
Bild: Sveriges Radio

Den säkraste kontrollen på om en Sound of music-gestaltning håller måttet är om jag börjar gråta när Maria kommer tillbaka till barnen von Trapp. Det gjorde jag med Carola, inte med Pernilla, men med Frida. Och allra mest med Julie.

Related Posts

8 thoughts on “Sound of music-feber

  1. Åh! Jag älskar också Sound of Music, men det var länge sedan jag såg den senast. Jag lyssnade på skivan hundratals gånger innan jag någonsin såg filmen, och kan nästan alla sångerna utantill. Jag brukar sjunga “I have confidence in me” när jag står inför något obehagligt 🙂

  2. Läser mig ign dina inlägg och ser att även du varit ute på saker som kostar krafter men ger sån glädje energi. SÅ roligtr att du kunnat genomföra det. Ber att kostnaden inte blir för hög.
    Här är det dagen efter som tillbringas i sängen.
    Varm kram

  3. Jag älskar också den.
    Såg den på dvd helt nyligen.
    På slutet är den så spännande att jag undar varje gång om de ska klara sig.
    Och då har jag ändå sett den flera gånger.
    Glad att du fick komma ut på roligheter.
    kramar

  4. Jag gillar också sound of music, tycker om många musikaler.
    Jag såg den med Pernilla och jag förstår vad du menar. Jag har lite svårt för henne även om hon verkar snäll och sådär. Men lite överdrivet käck på något sätt.

  5. Vad härligt med så många Sound of music-fantaster! För något år sedan spelades musikalen på Irland tror jag det var. Jag kollade på allvar efter biljetter 🙂 Vore så häftigt att se den på engelska.

  6. Och här är ytterligare en som älskar Sound of music. 🙂
    Luft/miljöombyte kan göra så mycket för själen trots att det kostar på i kroppen. Särskilt ombyten som givit något i behållning blir som balsam för själen har jag själv märkt alldeles tydligt.
    Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *