Det är en liten kropp här hemma som spritter av längtan och egentligen inte såg någon vits att gå i skolan alls denna vecka. Om några dagar kommer alla de adoptivfamiljer vi lärde känna 2008 i Nairobi. Pionjärerna bland svenska adoptivfamiljer i Kenya. Allra först kommer den vän, vars namn får ögonen att glittra på vår lille. Redan när de första gången var på besök hemma hos oss stod glädjen högt i tak.

20130506-110812.jpg

December 2008 i vår lägenhet i Nairobi. Vi hade haft vår son och lillebror hos oss i en månad och den andra gossens föräldrar hade just tagit emot honom. De kom från samma barnhem, men hade båda tyvärr flyttats till huvudstaden inför första mötet. Tyvärr eftersom ytterligare en uppslitande separation verkligen inte var något vi önskade våra barn. Men här kunde vi inte påverka, fastän vi försökte, och ingen av oss hade sett barnhemmet där dessa två pojkar växt upp tillsammans. Först tre månader senare förstod vi hur nära. Då besökte vi den plats där de tillbringat två år tillsammans, ett litet barnhem med femton barn och nära band till personalen. Och till varandra. För alldeles intill varandra hade de sovit varje natt. Närmare än så här. (För det här är andra barnhemssängar, om än snarlika.)

20130506-113635.jpg

En sjuksköterska på barnhemmet kallade dessa våra pojkar för “social brothers”. Och så är det. Det närmaste biologiska syskon de kommer, så starka band fastän inga blodsband finns – där heller. Kärleken kräver inte blodsband. Den flödar ändå. Och fyller kroppar med längtan.

Related Posts

12 thoughts on “Syskonlängtan

    1. Ja, verkligen härliga! Tack! Vi kör handikappanpassad återträff. Enklast möjligt för en febersjuk mamma.

  1. Jag har sett den lyckan glittra i er sons ögon. Jag har haft lyckan av att se hans lycka sprida sig över hela honom. Oförglömligt. Härligt. Underbart.
    Kramar <3

  2. Å så fint! Visst är det något alldeles speciellt! Dessa särskilda band till andra särskilda barn. Blir tårögd när jag tänker på det. Så stort för er lille (nu lite större).

  3. Åh så fint! 🙂
    Blir tårögd!

    Detta har ingenting med inlägget att göra men ville bara uppdatera min senaste kommentar då jag skulle sätta in ett donerat ägg. Idag har vi fått reda på att ägget har stannat i min mage 🙂 Hoppas den trivs så den stannar i nio månader!

    Tack än en gång för din fina blogg 🙂

    1. Ia! Hurra! Eller Iiiiiiiiiiiih! 😀
      Helt underbart! Så glad jag är att du berättar! Tack! Oj så jag önskar att ert lilla frö ska få må gott och växa sig stark! Varm lyckönskan!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *