Det är ont om påskpynt i vårt hem. Befjädrade buskar tilltalar mig av nån anledning inte. Kanske av samma orsak som jag inte skulle vilja ha färgglada vimplar i rummen som så många har numera. Det är inte min stil. Eller så är det så att överdåd av påskpynt skulle ta fokus från påskens betydelse för mig. Den helg som berättar att ljuset kommer segra över mörkret till sist. Att också det svåraste lidande ska övergå i jubel. Nu om nån gång är det trösterikt att påsken berättar just detta. På söndag säger vi det igen, när livet än en gång har övervunnit döden: Glad påsk!

Idag skärtorsdag. Den dag då Jesus instiftade nattvarden, den måltid som delas av människor över hela världen. Jag är inte i kyrkan idag, men kyrkan är här. För jag är del i den. Och del i en familj som jag får fira påsken med. Det är gott. Och de sparsamma tecknen på årstiden räcker.

Blombuketten som fick förlängt liv då den blev uppdelad i flera vaser.

20130328-160442.jpg

Den sista måltiden.

20130328-160604.jpg

Mitt påskägg från barndomen, målat av en vän till familjen, och två tuppar som matchar ägget.

20130328-160852.jpg

Äppelkvistar som kom i vatten när de lämnade trädet för några veckor sedan…

20130328-161131.jpg

…och nu kommer till liv lagom till påsk.

20130328-161243.jpg

Och så en nyfödd liten kyckling som kom med hem från skolan idag.

20130328-161352.jpg

Related Posts

2 thoughts on “Vår påsk

  1. ja så får vi sjuklingar tänka oss som en del i kyrkan fast vi inte kan vara där. Men saknar det stilla firandet att gå in i tystnaden och mörkret och känna utelämnadet. Sänder dig många kramar

    1. Tack för dina kramar! Långfredagskramar tillbaka till dig. Det är en hel del påskar jag inte varit i kyrkan annat än påskdagen, men hela påskens rytm och texter hänger ändå med i kropp och själ och ande.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *