Så tar vi ett till blogginlägg med diktafon. Dragon heter appen som gör det möjligt att skriva utan att skriva. 

Nacken besvärar mig fortfarande, och kommer förmodligen göra det ett långt tag framåt. Det kan tydligen ta lång tid att läka sånt här. Men tid har ju gott om. Foten i kläm jag hem ensam. 

“Foten kläm. Jajamensan” sa jag, men diktafonen skrev så där.

Nej, klämkäckt är det inte att ha värk som hindrar sömnen, men värken i axel, arm och hand är åtminstone inte lika outhärdlig nu som i början. Så dagarna går att klara förutom att jag inte kan ligga horisontalt och vila så mycket som jag behöver, och det redulterar i värre huvudvärk och värre sjukdomskänsla i övrigt. Och sömnen är lidande fortfarande. Det blir ingen sammanhängande sömn, men jag hoppas att det går åt rätt håll om än förfärligt långsamt.

Just nu har jag några ensamma dagar i mammastugan ett par mil hemifrån. När kroppen mår extra dåligt kan själen behöva extra mycket vila för att bära bördan. Och min hjärna behöver vila från intryck och rörelse, och då är det bra att vara ensam. Lite tråkigt ibland, men välgörande. Så några ensamma dagar blir ett sätt att dra i handbromsen. Att hejda symtomökning och försöka hitta någon väg till läkning. Eller åtminstone påfartsled. 

Och här är havet alldeles nära så jag kan se horisonten mellan träden. Om jag går tjugo meter ser jag hela öppna havet. Jag får hålla hårt i mig för att inte göra det mer än jag orkar. En gång om dagen är nog gränsen. Mina ögon blir aldrig mätta på den synen. Havet och horisonten. Det är som att världen öppnar sig, och jag med.

  

Dagens lilla upptäckt:

Jag tycker att det är hejdlöst tråkigt med aprilskämt. 

Dagens stora upptäckt: 

Citodon – som jag fått mot nack/armsmärtan men som bara använts några gånger eftersom det endast lindrar huvudvärken – kan ge kliande vattkoppeliknande utslag! Ett till tips till vårdpersonal som ska bedöma utslag kan vara att fråga patienten om mediciner…

Gårdagens upptäckt: 

Malariamedicinen jag hade när jag bodde i Zimbabwe har nedstämdhet som en biverkning. Bra att förstå 27 år senare att det kanske var kemi som gjorde mig så ledsen och i mina ögon otillräcklig ibland. Kära 19-åriga Cecilia, du gjorde så gott du kunde. 

Related Posts

10 thoughts on “Horisont:al

  1. Cissi min vän! Illa, illa att du ska drabbas ytterligare….

    Jag har också mångårig erfarenhet av värk i rygg, nacke och leder. Det har nog blivit uppemot 150 besök hos sjukgymnaster, naprapater, chiropraktorer, zonterapeut o vad de nu heter. För mej går det ändå att hantera någorlunda, även om det finns stunder när man undrar och inte vet vart man ska ta vägen.

    Havet, jo jag vet Cissi. Jag är ju “född i en fiskbåt” och har sett de flesta av havets sidor, men fortfarande är det något nytt varje gång. Ibland tar jag ensam båten i Trollarviken för att bara åka rätt ut mot horisonten – men den flyttar sig… I somras var jag ensam ute söder om Ulvön, stängde av motorn och fick lyssna till sälarnas sång samtidigt som fullmånen speglade sig i det oändliga. Då var det fint få finnas till, att bara få vara.

    Just nu är vi hos Stina i Innertavle (Umeå) och hjälper till med lite av varje.

    Med önskan och bön att du ska få börja vägen tillbaka Cissi, men att du också ska få vara vid havet.

    Pallekram

    1. Tack kära Palle för din fina hälsning! Ögonblicket i båten under fullmånen låter som något alldeles speciellt. Tack för att du delar det med mig.
      Jag har tänkt på dig, och på andra med långvarig smärta, dessa veckor. Från svår smärta har jag varit förskonad tidigare och inte riktigt förstått hur påfrestande det är. Nu saknar jag min vanliga molande värk som inte påverkar livet i samma utsträckning. Och just idag försöker jag förstå vad som menas med att “det var våra sjukdomar han bar”.
      Påskkramar till dig och M!

    1. Tack så mycket Nilla! Det är på rätt väg. Nätterna är fortfarande bökiga, men på dagarna är värken inte alls lika besvärande nu. Tyvärr så innebär det att det är lättare att känna de ökande ME-symptomen. Just nu skulle det sitta fint med en kopp Rituximab. 😉 Om jag nu hör till dem som får lindring av det.
      Kram

  2. Inte för o gnälla! Men tyvärr har även jag sällat mig till skaran med ledbrutna. Ryggskott och nackspärr. O inte på samma sida utan varsin. Grr har inte tid med sån skit alls just nu, då jag håller på o avslutar de allra tyngsta sakerna i “mitt” projekt nu och kan inte ha sånt här nu. Då ekonomin också är sådan att jag inte har råd att ligga ute med pengar för varken rut eller rot i dettafall och får lov att avsluta det allra mesta själv nu.

    Tack o lov är det väl endast ryggskott och nackspärr, inte diskbråck. Då hade goda råd varit ännu dyrare. Men jag har iallafall inte tid.

    Problemet är inte i detta fall att utmana smärta och rörelserädsla. Utan det går helt enkelt inte o lyfta just nu, om så gud fader skulle komma ned och klatscha med piskan.

    För böjer jag hur regelrätt som helst så kommer jag inte upp igen, och kartongerna är som fastgjutna. Det bara går inte nu, oavsett vad som sägs.
    Visst smärtan går att manipulera med citodon, men kroppen känner ändå och effekten blir som en fullvuxen person skulle försöka rida på ett nyfött föl. Det ligger där det ligger oavsett hur mycket som än gormas.

    Samtidigt som jag har motsatt problem mot för dig, att jag är så trött så trött och både fysiskt och mentalt utmattad och MÅSTE sova!! om så påven kommer på besök. Samtidigt som smärtan på samma sätt som för dig tvingar en till dåliga ställningar, där jag alltså inte heller får sova så mycket som krävs, vilket gör att orkakontot är kraftigt övertrasserat redan från uppvaknande, så ibland blir det inte mer än en sak nu per dag och tiden rinner ut. Så jag vet inte hur jag ska orka, och ens hinna bli färdig nu.

    Jag har inte tid och råd med så här dåliga dagar då jag inte har ekonomi att anlita hjälp. Det enda är lyfthjälp i det allra sista från punkt A-B. Totalt resten får jag fixa helt själv.

    1. Men åh så besvärligt! 🙁 Särskilt när du måste kämpa med allt detta fixande. Jag önskar att din värk ska släppa fortare än den kom. Och att du hinner det du ska utan att helt slita ut dig. Säg till om du vill att jag lägger ut länkar till nån av alla “läka-snabbare-övningar” jag hittat.
      Ta hand om dig!

      1. Tackar. Ja skicka gärna. Sånt är alltid bra att ha för framtiden. Ironiskt att det kom nu efter många års frånvaro efter ultraljud i nacke och rygg. Men förhoppningsvis försvinner det till annandagen kanske. Det brukar inte vara så otrevligt frekvent och långvarigt numera.

        Nå jag önskar dig trevlig påsk så gott det går och att hushållet hjälpt till att få lammracksen, sill o annat gott på bordet, så du kan njuta av det iaf.

  3. “Foten i kläm jag hem ensam.” Jag läste det nog fem gånger innan jag gav upp att försöka förstå, sen kom jag till nästa rad och fattade att det inte var något att förstå. Haha!

    Äsch att det ska gå så långsamt åt rätt håll! Jag skulle så gärna vilja kunna göra något som gjorde dig bättre. Stor kram

    1. 🙂 Det är som i skolan på proven: “läs hela texten innan du svarar” 😉
      Tack gulledej! <3 Just idag är jag glad att ha klarat en hel dag utan smärtlindring (mot ME-symptomen som inte gillar nackbesvären).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *