månadsarkiv: april 2012

Fastepärlor

Fastepärla 16

4 kommentarer

Det är Palmsöndag och jag tog med mig son och Alvedon till kyrkan. I förmiddags bar det av till en av kyrkorna som vi geografiskt hör till och inte till den vi är aktiva, ideella medlemmar i. Makens kör uppförde en fantastisk mässa i jazzton och jag fick sitta där och ta in (både gudstjänst och kissnödighetsviskningar 😉 ). Jag tycker om att vara en aktiv kristen i en församling med många lekmän (och kvinnor), men ibland längtar jag efter ett mer anonymt gudstjänstfirande där jag bara är. Inte mötesledare, sammanträdesdeltagare, fikafixare eller medansvarig för att andra känner sig välkomna. Bara är. Jag.

Jagpärlan får mig att tänka på just det. Vem jag är när jag är jag. Verkligen mig själv. Inte det jag presterar utan den jag är. På nåt vis tänker jag mig att jag bara vet det om jag skalar bort alla roller, alla förväntningar, alla relationer. Men ändå inte. För i relationerna hittar jag mig själv och blir speglad. Så även om jag behöver tystnaden och tiden för mig själv innerligt väl så behöver jag också möten. Relationer till människor och Gud som ger mitt jag konturer. Och nästa pärla på Frälsarkransen, efter ännu en liten tystnad, är just den gyllene Gudspärlan. Där jag kan speglas.

Jag är alltid jag. Du är alltid du. Vi kan inte leva varandras liv och bära varandras smärtor och glädjor. Men vi kan, och ska, vandra intill varandra. Leva med.

Och jag vill vandra också intill den som gjort död till liv en gång för alla. Det är inte alltid helt lätt att tro, men jag vill. Det räcker.

Frälsarkransen är upphovsrättsskyddad av Verbum Förlag

Ditt & Datt

Ljus för människor och världen och hen

2 kommentarer

20120401-090339.jpgDe första ljusen tändes vid middagen igår. Ljus inköpta långt tillbaka, och nu tända med tankar på konstnären som målat den vackra tavlan i bakgrunden. Vi saknar honom. Han betydde så mycket för oss under alla våra år i Uppsala, och tavlan i köket andas nu tacksamhet och sorg.

Sen tändes många ljus, också andra människor tänkte jag in i lågorna. Ordlösa böner för sånt som är så tungt att inga ord finns.

20120401-090414.jpgBagartösen hade gjort specialdesignade muffins (Ja, jag vet att det står nåt annat på inspirationskokboken, men det där med kappkejks förstår jag inte. Det är ju dekorerade muffins!) som smakade ljuvligt.

20120401-090523.jpgDet är underligt att det ska behövas en organiserad timme för att verklig familjetid ska bli av. Sång och sällskapsspel brukar det bli på Earth Hour, men alltför sällan annars. Och som lilleman sa så ”borde det vara en sån här timme oftare”.

Oavsett om det har nån betydelse för energiförbrukningen eller ej, så tycker jag om den symboliska handlingen som Earth Hour innebär. Vi släcker lampor, påminns om hur vi påverkar klimatet och varandra, och är del i något stort. Men det är många som är emot det har jag förstått. I tidningen hittar jag inte aprilskämtet, men hade önskat att en läsarkommentar om Earth Hour varit ett skämt. Personen i fråga skrev att hen* tänder alla lampor, till och med på vinden, under den där timmen. I protest mot alla miljöhuliganer som vill höja bensinpriset. Suck…. Snarare skäms än skämt.

* Jag förstår inte heller varför ordet ”hen” upprör så många. T ex i en insändare i dagens tidning. I den där meningen ovan var det mycket praktiskt att inte skriva ”han eller hon” utan istället ”hen” eftersom jag inte vet vilket kön personen hade. Fast jag gissar förstås 😉
Jag såg utmärkta Babel från sjuksoffan i veckan där man tog upp just detta med ”hen” och varför det provocerar. Jag förstår det som sagt inte. Det handlar inte om att släta ut könen, utan om ett praktiskt ord som kommer kunna användas miljoner gånger fler i meningar som den ovan än i fråga om transexualitet, om det nu är det som alla hen-motståndarna är så livrädda för. Oj vad jag eldar upp mig, jag kanske håller på att bli frisk?! Hoppas. Men då ska jag försöka att inte elda upp värmen för mycket….