Nu är det tid för julberättelser. Det är det förvisso året runt här, men nu är det extra roligt att läsa Pettson får julbesök. Bakom minsta fönstret låg jag och läste den boken för lilleman.
Krispigt kallt hos oss precis som hos Pettson. En Findus som ser ut som vår kisse, men hon är utan byxor. Och krasslig Pettson som jag kan känna samhörighet med.
Varje gång jag läser den här boken tänker jag på att Elsa Gustavsson är så lik Mad-killen.
Jag vet inte om han brukar komma med köttbullar och klenäter till sjuka grannar, men lika är de. Eller hur?
När vår tös var ungefär så gammal som lillebror är nu fick hon (januaribarnet) ha ett somrigt kalas med Pettsontema. Det blir jag påmind om när jag går och lägger mig. För dubbellakanet vi sover på just nu är den stora ”duken” som kalasbarnen målade på Pettsonkalaset i väntan på att få åka häst och vagn i kvarteret.
Det susar genom livets strid
en fläkt av himmelrikets frid,
en klang av harpotoner.
En aning fyller varje bröst,
och stilla ljuder Andens röst
i jordens alla zoner:
O mänsklighet, ställ dörrn på glänt;
Det är advent, det är advent!
Första december verkar vintern ha kommit med besked i stora delar av Sverige. Här har det snöat så att också husets utsida är adventspyntat. Katten simmade genom snön (som dottern uttryckte det) för att komma fram till ytterdörren.
Inomhus är det också advent. Jag älskar den här tiden. Julmusiken flödar. Det gamla röda kommer upp ur källaren och så fort ljusen är tända och damm och skräphögar dolda av den tidiga skymningen så blir det stämning. Jag kan rekommendera att sänka kraven och göra bara det som får dig att trivas. Det är inte säkert att man mår bättre i ett tokstädat hus, även om vi lätt luras att tro det den här tiden. Jag tror de flesta skulle må bättre av att göra mindre och vara mer. Nu önskar jag förstås att jag hade varit frisk nog att välja bort görandet för att jag vill det, och inte för att kroppen hindrar. Men jag försöker njuta av adventsstämningen mellan sjukdomssuckarna.
Välkommen advent! Mamma kom igår med min favoritblomma: starkdoftande hyacint.
Första december är förstås tid för adventskalender. I morse satt hela familjen och såg första avsnittet av årets tevejulkalender. Jag och maken följde dem också innan vi fick barn, men just Greveholm såg jag inte så mycket av eftersom jag tyckte skådespelarna var så tråkigt amatörmässiga. Men årets uppföljare bådar gott.
På Facebook (som jag strax tänker inaktivera och adventsvila ifrån) ser jag mängder av paketkalendrar. Ingen sån får våra barn i år, även om det har varit roligt de få gånger det har blivit nån. Några pusselbitar per dag har varit det vanligaste innehållet i de där kalendrarna hemma hos oss. I sista stund gjorde jag i alla fall en slags kalender till barnen. Den idén bjuder jag gärna på. En digital kalender gjord i gratisvarianten av Power Point.
Barnens julkalender 2012
När man klickar på dagens stjärna länkas man vidare till Youtube. Idag bjöd jag på första spännande avsnittet av 1999 års julkalender Julens hjältar. Det var min första efterlängtade advent som mamma, och jag minns den tiden i ett särskilt skimmer.
Men bäst av allt idag var att vi föräldrar fick en julkalender av barnen. När de var ensamma hemma några timmar häromveckan drog fantastiska trettonåringen igång ett hemligt projekt. Den finaste kalender jag sett. Bakom första luckan fanns en stjärna som sexåringen ritat. Lycka!
