Stefan Holm och Lotta Bromé har båda barn och ändå vet de inget om Astrid Lindgren. Carl-Jan som vi nyss hälsade på och Katarina Mazetti som är författare – och min novellsamlingskollega… Vart är vi på väg?
I På spåret-frågan om Ilon Vikland visade de båda lagen en pinsam aningslöshet. Så pass att jag halvseriöst upprörd måste blogga lite innan programmet är slut.

Igår kväll läste jag en av mina favoritböcker för sonen. ”Titta, Madicken, det snöar!” Illustrerad av Ilon. Det är en lång godnattsaga som jag har älskat sen jag var barn, och mamman hade svårt att hålla tårarna borta på flera ställen.

Madicken har feber. Tänk det hade jag glömt. Hennes sorg över att inte kunna göra det hon vill stack av igenkänning i mig. Och så sången som Lisabet får höra när hon blir räddad ur iskalla skogen. Blott en dag. Sån skillnad på den texten och Carpe diem-hypen. Som din dag så skall din kraft ock vara. Det är så. Fastän kraften känns slut ibland så går det. Ett ögonblick i taget.

I slutet av boken kommer de ord som sedan tio år tillbaka (först av längtan, sen av lycka) får min röst att brista: ”Det är skillnad på om det är två barn eller bara ett.” Och sonen som frågar vad ”skillnad” betyder. Förklara det den som kan!

Det är lätt att förstå varför jag längtat efter ett rött gammalt hus. Och en Alva (eller Rut) som sköter en del av markservicen 😉

Tänk om Horatius, som levde när Jesus föddes, och var son till en före detta slav, hade fått ett kopparmynt varje gång någon använde uttrycket Carpe diem. Om han inte redan varit död i tvåtusen år så skulle han ha drunknat i ett hav av mynt. Det står på väggar, skyltar, kuddar, kroppar, ljusstakar. Orden är hämtade från poetens rad ”Carpe diem quam minimum credula postero” som betyder ”fånga dagen, lita ej på morgondagen”. Det är intressant att uttrycket historiskt har varit vanligt under tider av pest och krig. För idag tycker jag mig se att det används på ett betydligt mer lättjefullt sätt. Jag tror på andemeningen, att ta fatt i det goda som faller i min väg. Det jag värjer mig emot är bismaken. Det som smakar förträngning och rädsla att möta egen och andras smärta.

Det finns människor som har Carpe diem intatuerat i nacken. Jag undrar om det är för att de ska slippa se det själva men tvinga på andra den uppmaningen. Att fånga dagen. Njut av dagen! Gör det bara. Njut av livet. Oavsett vem du är och hur du har det.
Du. Ska. Fånga. Dagen.

Carpe diem på dig själv du.

Det finns många uttryck som går att ta till sig vissa dagar men som blir mentalt kräkmedel andra dagar. Som det kinesiska talesättet ”Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår.” eller det svenska uttrycket att det är inte hur du har det utan hur du tar det som är det viktiga…. De ger mig samma bismak som Carpe diem. Det finns lägen när det inte går att hindra sorgens fåglar från att bygga bo. När de måste få stanna och vila tills det är dags att flyga vidare. Det finns många situationer som inte blir lättare oavsett hur man ”tar” dem.

På de små vardagsbekymren fungerar kanske de här talesätten, men inte när det gäller livet. Och hörrni. Det gäller livet. För oss alla.

Den ordlösa musiken ger sånt som inga hurtfriska skyltar i världen kan ge.Vila. Eftertanke. Och i just den här gestaltningen av min favoritmusik ser jag sorgens fågel stanna och göra avtryck.

Den som kliver av Facebook riskerar bli nyfiken. Vem har delat och vilka är kommentarerna? Det vet jag inte nu när jag bara har författarsidan aktiv. Där visas statistik men inte detaljer. Nyfiken…

Dikten skrev jag i Nairobi 2009, på min första Mors dag som tvåbarnsmor. Om den andra mamman. Eller den första. Den har synts till på bloggen tidigare, och denna vecka i Adoptionscentrums tidning som har den biologiska mamman som tema.

Sen finns det annan statistik som inte är lika rolig att se.

Jag hoppas den statistiken ändrar sig. Att någon ska känna glädje i att hjälpa mig och kanske till och med vill läsa Väntrum. Och att jag ska få glädjen att skicka en julklapp.

Just nu försöker jag lämna soffan för att välkomna vänner strax. Det går dåligt. Inte bara av lättja. Jag var på konsert igår, handlade mat och skottade sakta idag (eftersom maken är bortrest och Snö-Lasse inte jobbar så bra själv….och eftersom jag inte kunde hålla mig från en stund i iskall vinterluft). Det kan tyckas som småsaker, med tanke på att all annan tid bestått av vila, men min kropp menar nåt helt annat. Tempökning och trängre febermössa. Tänk om nån kunde lista ut varför det är så här. Jag vill bli frisk!

Nu vimlar det av julsånger, på Spotify, på teven, i artiklar, i reklam. Igår hörde jag på radion att Mauro Scocco har gjort en julskiva. ”Spännande” tänkte jag, eftersom han brukar göra bra låtar. Ibland helt fantastiska. Men så spelades en låt från skivan och jag blev riktigt besviken. ”Då är hela världen vit.” Besviken över att just denne låtskrivare har skrivit en sång genom att stapla en hög med uttjatade svenssonkommentarer på varandra. Och så det billiga tricket att låna komp från älskade julpsalmer.

Sen finns det andra julskivor som landar som en gåva i famnen, som plattan Det kunde lika gärna varit jag som släpps idag och säljs till förmån för Frälsningsarméns arbete.En som alltså inte ska lyssnas gratis. Anna Stadling, som jag lyssnar på nästan dagligen, står bakom idén, och med sig har hon en skara fantastiska svenska sångerskor Jag har beställt den och tills den kommer lyssnar jag igen och igen på inslaget från TV4:s Nyhetsmorgon i lördags. Anna Stadling, Helén Sjöholm och Rigmor Gustafsson (varav två från Sundsvall 😉 ) sjöng. Och sjunger igen. Helena Andersson, officer i Frälsningsarmén i Sundsvall, Nacksta (där vi bodde förut) medverkade och berättade om arbetet för de medmänniskor som får hjälp tack vare Frälsningsarmén.

Idag fyller SMS:et 20 år. Det ska vi fira. Ett sätt är att skicka ett SMS som gör skillnad. Jag fick nyss en hälsning från en vän som inte hittade mig på Facebook längre och inte bekvämt stannade där, utan gick vidare och skickade några rader som verkligen gjorde skillnad för min dag. Jag har själv skickat ett SMS som gör skillnad. Jag skrev ordet HOPP till telefonnummer 72950. På det sättet skänker jag 50 kronor till Svenska kyrkans internationella arbete.

Kanske du också firar SMS:ets 20-årsdag med att skicka ett meddelande som gör skillnad?

Av någon anledning skapas en liten bild tillsammans med TV4:s inbäddningskod. Desto mer stjärnor blir det. Länkarna fungerar inte heller i iPhone, men här är också sång 1 och sång 2.