Idag har jag sällskap i febersoffan av en liten som är både febrigare och piggare än jag. Det är så mysigt att vara tillsammans, och samtidigt tydligt att jag har behov av mina ensamma stunder både för att samla kraft och för att bäst kunna hantera sjukdomen. Men nu är nu och vi myser liksom…
Aktuellt
Hemester
När utomhusvararvädret ropar genom fönstret är längtan efter en frisk kropp allra störst. Tänk att kunna ta en rask promenad före frukost och sen packa ryggsäcken för en dag i pulkabacken. Det går inte. Och vädret slutar ändå inte ropa. Vissa dagar fylls ögonen av tårar över att det är så, andra dagar av en…
Grabbarnas melodifestival
Det är trettio år sedan en sextonårig Carola slog igenom med Främling. 30 år som artist, det är stort. Mycket har hänt sen dess. I Carolas eget liv förstås, inte minst det senaste året, då jag har följt henne en del i adoptionsberättelserna på bloggen, men mycket har hänt också i melodifestivalsammanhang. Ingen kvinna uppträder…
Lördagslycka
Att vakna så utsövd som den årsgamla blykepsen tillåter. Att få för sig att röra ihop en liten deg och få se att den jäser fint. Att baka ut några bröd tillsammans med sin sexårige morgonkompis. Att kunna samla familjen till lördagsfrukost och rykande färskt bröd. Att krascha i sin fina kökssoffa och att själv…
Leende guldbruna svenskar
Fredag eftermiddag med hela familjen hemma och en ny lånefilm i brevlådan. Det gav soffmys i tre timmar framför SVT:s Leende guldbruna ögon från 2007. Den sändes i repris november 2008 när vi precis mött vår guldbruna familjemedlem. Nu såg hela familjen alla avsnitten på raken medan snön föll över isen på gården. Sportlovslyx. Middagspaus…
Sanna jag
Omtankens blommor och kort, och ljus som lyste upp min morgon. Det kan tyckas vara en balansgång att skriva ärligt men ändå inte för självutlämnande. Ibland är det så, och det har hänt att jag har raderat inlägg eller rader – men det är väldigt sällsynt. För mig är den balansgången sällan svår. Jag har…
Femhundra liter te senare
Jag läser mig tillbaka bland mina egna reflektioner. Läser om tacksamheten över att bara ha drabbats av en sjukdom av ”en art som går över. Alldeles snart hoppas jag, efter några fler inställda aktiviteter och några fler dagar i pippikläder. Och några fler liter te.” Det orden skrev jag för 354 dagar sedan. Och sjukdomen…
Glimt av Hakuna matata
Bekymmerslöshetspärlan har varit ofingrad på sistone, men ibland kommer en glimt av den. Hakuna matata-pärlan. En glimt kom via mejl. Jag hade hittat adressen till en av landets mest kompetenta inom den sjukdom jag tror mig lida av, men som mina läkare inte riktigt övertygats om eftersom mina provsvar inte ser ut som de borde….
Känna att jag lever
Jag torkar tårar utan handskar och känner att jag lever. Hjärtat slår som vanligt extra hårt för utsatta minoriteter och för sjukdom som slukar vardagsliv eller människoliv. Jag torkar tårar och bloggar mindre än jag vill. En tilltalande blogg ska i mina ögon se ut på ett speciellt sätt, och det är förstås det jag…