Tacksamheten formar mitt liv. Jag har fått en så vacker gåva i detta att vara vid liv. Orden kunde ha varit mina, apropå förra inlägget, men är sagda av den amerikanska författaren Laura Hillenbrand i en intervju jag hörde. Hon är en bästsäljande författare, vars böcker blivit till storfilmer. Där finns ingen likhet oss emellan,…
Kategori: Ditt & Datt
Fruktbara tider
Trädgården visar sin mest fruktbara sida i år. Den bär bär. Jag sitter parkerad i buskarna så fort jag orkar, och när solen inte är för stark, och samlar till vinterns smoothies. Pettsonhallonen sjunger nu på sista versen, men än finns det bär kvar att plocka. I orensade snår myser de smakrika skogshallonen och blir…
Minnesbröd
Min pappa växte upp i Tornedalen, i Västra Nikkala utanför Haparanda. Varje sommar var min syster och jag flera veckor hos farmor och farfar. De hade bärodling, varubussbesök, motorbåt, lagård, sommarsida, Haparanda skärgård och evigt ljusa sommarnätter. Farmor bjöd på laxsoppa och kokt siklöja med dillsås. Hennes skorpor med smör och ost till kvällsfikat, och…
Allsångsvärme
Häromkvällen satt jag för första gången på åratal med vänner på en uteservering. Det där mysiga som hör sommaren till. Att strosa på stan. Ta en glass eller en middag på en restaurang full av somriga människor. Just sånt är svårt för en evighetsfebrig kropp att orka, men nu orkade jag. Efter mindre än två…
Kattkalas och nationaldag
Katten firar sin födelsedag med att sola på köksbordet. Och jag låter er veta det, som en slags konstgjord andning till den här bloggen. När jag började blogga som Cecilia summerar skrev jag mina inlägg en gång om dagen under flera år. För att jag själv gillar regelbundenhet och hellre läste bloggar som uppdaterades än…
En glimt av nu
Det var ett riktigt beslut att lägga ner bloggandet för att spara sjukdomspåverkad hjärna kraft. Ändå blir jag sugen på en liten uppdatering eftersom det tycks som att denna helt inaktiva sida har läsare. Så till er kommer här en glimt av ett nu, och kanske en längre uppdatering så småningom. Hej, hej från sjukstugan!…
Lalehtårar
Återigen finns den otroliga dokumentären om Laleh på SVT Play, och återigen gråter jag när jag ser den. Det är något hos Laleh som berör mitt djupaste jag. Texternas nerv. Närheten till livets och dödens största frågor. Ärligheten, filosoferandet och värmen. Jag har haft lyckan att höra henne live, och närheten var så påtaglig…