Lördag i ljuskalendern betyder längre text och ett (idag nästan gratis) bokerbjudande.
Ibland bor ljuset inte i orden om att allt ska bli bra, utan i bekräftelsen om att det är svårt. Att livet kan vara en utmaning inte bara för mig utan för alla. Spegling i det som är tungt kan vara en tröst som hjälper såren att börja läka. Det önskar jag förmedla i mina böcker. Men också hoppet om att ljuset finns där bortom mörkret. I min första roman var det psykisk ohälsa och barnlängtanssorg som stod för mörkret. Vad som blev ljuset hittar du om du läser den. Väntrum.
Om Väntrum
”När jag läste en artikel om böcker som förändrar livet, böcker som gör att man tydligt kan dela upp sitt liv i ett före och efter jag läste, så var det Väntrum jag tänkte på. Min livsomvälvande bok. Min före-efter-bok.”
Så skrev en läsare en gång. Det värmer än.
Dagens luckinnehåll är en text hämtad ur denna min första roman. Klicka på bilden för att få ditt smakprov. Tycker du om vad du läser kan du köpa e-boken för endast 5 kronor (FEM!) via denna länk: Romanen Väntrum. Boken finns också på många bibliotek och via nätbokhandel.
För att läsa hela e-böcker behöver du ett program som klarar formaten EPUB och PDF. Programmen är olika beroende på telefon/surfplatta/dator och är gratis att installera och ger dig möjlighet att på skärmen läsa böcker utan att behöva hämta dem någonstans. Inte samma sak som en bok med pappersprassel, men en fin möjlighet. Talbok är en annan viktig bokform, en hjälp till personer med läsnedsättning (t ex många med min sjukdom) på ett icke-kommersiellt sätt att få tillgång till böcker via ljud. Tillgänglighet av olika slag är verkligen ett ljus – och en fråga om allas rätt att ta till sig världen.
Om du uppskattar inläggen har du vinst varje gång. Den som offentligt delar ett inlägg med hashtaggen #ljuskalender2020 har också chans att vinna en julklapp.
Gör inlägget senast 15 december så är du med och tävlar. Dela exempelvis länken till själva kalendern och bjud in dina Facebookvänner att följa den.
Här finns webbadressen om du vill kopiera den och klistra in den i ett inlägg: http://cecilia.ekhemmanet.se/ljuskalender-2020
Vi som famlar efter spår efter ledning, riktning, hopp, smeker aldrig läkta sår famnar sargad själ och kropp. Vi som vågar, hoppas, tror fastän resan varit svår. Vi ska se att ljuset bor också mitt i dunkla snår.
Om du uppskattar inläggen har du vinst varje gång. Den som offentligt delar ett inlägg med hashtaggen #ljuskalender2020 har också chans att vinna en julklapp. Gör inlägget senast 15 december så är du med och tävlar. Dela exempelvis länken till själva kalendern och bjud in dina Facebookvänner att följa den. Här finns webbadressen om du vill kopiera den och klistra in den i ett inlägg: http://cecilia.ekhemmanet.se/ljuskalender-2020
Omsorgen om det lilla barnet inombords är extra viktig när det är mörkt omkring oss. Och mörkt i oss. Kanske av pandemier, förluster, ovisshet – eller annan sorg och oro.
Det barn jag bär inuti (och då menar jag i själen) har alltid mått gott av te och Madicken. Så också nu. Klickar du på bilden nedan bör du kunna uppleva Junibackens jul. Vi kan se den tillsammans, men på olika håll.
I avsnittet finns en psalmvers som ger både mitt inre barn och min inre gamla tant ljus i mörkret. Hopp om kraft.
”Blott en dag, ett ögonblick i sänder.”
Men i andra versen finns några ord som jag nynnar ännu oftare på. Och som jag har märkt stämmer. Hur tungt än allt är finns det kraft till en stund till. Kanske blir det lättare att se det om vi har kontakt med det lilla barnet inuti, och förstår dess känslor.
”Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss syns min vandrings stig. ”Som din dag, så skall din kraft ock vara”, detta löfte gav han mig.”
Klicka på bilden för att se Junibackens jul på SVT Play
Om du uppskattar inläggen har du vinst varje gång. Den som offentligt delar ett inlägg med hashtaggen #ljuskalender2020 har också chans att vinna en julklapp. Gör inlägget senast 15 december så är du med och tävlar. Dela exempelvis länken till själva kalendern och bjud in dina Facebookvänner att följa den. Här finns webbadressen om du vill kopiera den och klistra in den i ett inlägg: http://cecilia.ekhemmanet.se/ljuskalender-2020
Utan dig vore världen en mörkare plats. Så är det! Våga tro det. Även om du känner dig ensam och osedd idag. Du är viktig och kommer kunna göra skillnaden mellan mörker och ljus för någon annan.
Om du uppskattar inläggen har du vinst varje gång. Den som offentligt delar ett inlägg med hashtaggen #ljuskalender2020 har också chans att vinna en julklapp. Gör inlägget senast 15 december så är du med och tävlar. Dela exempelvis länken till själva kalendern och bjud in dina Facebookvänner att följa den. Här finns webbadressen om du vill kopiera den och klistra in den i ett inlägg: http://cecilia.ekhemmanet.se/ljuskalender-2020
Välkommen december! Och välkommen du som hittat hit! Så gott att ha dig här. Jag hoppas du via denna lucköppning ska få glimtar av ljus i mörkret, oavsett vilken nyans mörkret har hos just dig.
Du kan läsa mer om Ekhemmanets ”LJUSKALENDER” och om julklappschans längst ner. Först ut en vers till första ljuset och en adventssång som kom till förra året i samarbete med begåvade vänner. Vi som skrev den önskar att många ska sjunga med oss, i synnerhet detta år när julstämning och ljuständning behövs så innerligt väl.
”våga tro, fast det mörknar, på en stillhet i advent”
Adventsvila
Text: Cecilia Ekhem Musik: Anders Wihk Sång: Helén Tanzborn Bildspel: Charlotte Wihk
Noter från www.wihk.com finns att hitta här och får användas fritt för icke-kommersiellt bruk. Tack Anders!
Eftersom vi har passerat första advent kommer här också versen till första ljuset. jag upphör aldrig att fascineras av att ett enda litet ljus kan lysa upp ett stort och mörkt rum!
Om du uppskattar inläggen har du vinst varje gång. Den som offentligt delar ett inlägg med hashtaggen #ljuskalender2020 har också chans att vinna en julklapp.
Gör inlägget senast 15 december så är du med och tävlar. Dela exempelvis länken till själva kalendern och bjud in dina Facebookvänner att följa den.
Här finns webbadressen om du vill kopiera den och klistra in den i ett inlägg: http://cecilia.ekhemmanet.se/ljuskalender-2020
Lucka 24
Ekhemmanets julkalender – ett stillsamt rum i decemberbruset.
Sista luckan är inte enbart en dikt utan också en novell. Tack till er som har följt med den här julkalendern, som kom som en tanke förra advent och nu blev verklighet. Jag önskar dig en jul i hopp, glädje och samvaro på just det sätt du önskar.
/Cecilia
Fler texter av Cecilia Ekhem hittar du på Ekhemmanet,
och romanen Väntrum finns både på bibliotek och i bokhandel.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Julbad
En novell av Cecilia Ekhem
Han såg henne första gången på julafton. Klockan var omkring tre och det var varmt för årstiden. Stranden var så gott som tom och ingen hade passerat honom tidigare fastän han hade suttit där i timmar och läst sin bok. På filten låg en plastlåda med gröna oliver, rullar av torkad skinka och bitar av lagrad ost. Termosen var nästan tömd och han var varm. Men så var han klädd i både underställ och yllekofta. Hon däremot var i princip naken. Baddräkten var röd, som var det en tanke, och förmodligen specialbeställd. Så stora storlekar hade han inte sett ens på avdelningen för storvuxna kvinnor. Tjocksidan brukade de vanvördigt kalla den, han och kollegorna, trots att butiken hade ett exklusivt franskt namn på avdelningen med större damstorlekar. Men inte så stora som den hon tycktes dra. En mössa hade hon, också röd, men i övrigt inget annat än baddräkten. Hon plöjde fram genom vattnet, ett tiotal meter från vattenbrynet. Långsamt och metodiskt promenerade hon genom det hav som för några månader sedan var fullt av badande. En bit ifrån honom vände hon och gick tillbaka. Nu med armarna raka och handflatorna framför sig som om hon ville hålla någon borta. Ingen fanns där, och hon lämnade stranden ensam nästan en timme senare.
När han satt vid teven om kvällen kom han på sig med att tänka på henne. Var hon också en ensam turist som valde bort julfirande? Eller hörde hon hemma här och gick hem till en stor familj efter sitt kyliga julbad? Han ville veta.
Inte förrän en bit in i januari fick sitt svar. Efter att ha besökt stranden varannan eftermiddag, och hunnit läsa ut en handfull böcker, bytte han till förmiddag. Han plockade med sig ett stort paraply och tog frukosten i ryggsäcken. Regnet hotade, men han gick ändå. Det var en promenad på några kilometer och han kände sig starkare i kroppen nu än när han kom en vecka före jul. Han hade alltid varit mager och inte behövt tänka på dieter eller träning, men promenaderna hade gjort något med honom. Han kände sig friskare och hade stuns i stegen. Det var inte för motionens utan för vilans skull han hade rest hit. Tagit tjänstledigt och hyrt en vinterledig lägenhet mot stress och sömnlöshet för att slippa sjukskrivning och piller. Barnen, som brukade bo med honom varannan helg, var med sin mamma på heltid nu, men skulle komma ner på sportlovet. Till dess borde sömnen hinna rätta till sig ytterligare.
Den här gången var hon på plats före honom. Hon gick på samma vis genom vattnet. Fram och tillbaka. På en filt i sanden låg en röd badrock i en storlek som föreföll vara hennes. Han parkerade sig en bit ifrån och dukade upp sin frukost på en rödrutig kökshandduk ovanpå filten. När han slätade till handduken och la ut bröd, frukt och ost insåg han att han gjorde sig till. Hans före detta fru hade beskyllt honom för att sakna romantisk ådra. Ändå satt han här och dukade upp en filmfrukost för att imponera på en lika okänd som fet kvinna. Vad nu hennes storlek hade med saken att göra. Han gav sig själv bakläxa för den tanken, men erkände samtidigt för sig själv att han aldrig hade sett med respekt på en kvinna som hon. Så varifrån kom detta väldiga intresse? Tanken avbröts när bilden förändrades. Hon hade slutat med sin ovanliga träning och börjat gå mot stranden. Den röda baddräkten hängde lösare om hennes kropp. Hon fick syn på honom där han satt bara några meter från hennes egen filt och stannade upp. Det borde han ha tänkt på. Han höll andan. Hur skulle han bevisa för henne att han inte var en galning? Han måste säga något. Men på vilket språk? Och vad?
– Hola! Hello! ropade han och vinkade lite med handen som höll juiceflaskan. Som om den vore en olivkvist.
– Oj vad du tränar. Får man fresta med lite frukost?
Hon gjorde inga tecken på att förstå hans engelska utan skyndade sig till sin filt och svepte om sig badrocken. Sen började hon ta på sig badtofflorna och verkade göra sig beredd att gå.
– Please stay.
Orden gick inte att hejda, och hans vädjande tonfall fick henne att vända sig om.
– Vad vill du mig?
Hon svarade honom på svenska, med en sträv röst. Ouppsjungen.
– Jag ville bara byta några ord.
– Tack, det var snällt, sa hon och lät som att hon menade något helt annat. Men jag vill gå hem nu. Jag trivs bäst ensam.
– Det gör jag med. Och just därför tror jag att vi skulle ha något att tala om.
Han började plocka med sin frukost och först när hon skrattade till såg han på henne igen. Leendet värmde mer än yllekoftan. Han kunde inte hindra sig från att le tillbaka.
