Tjohoooo! Två av alla Ekhemmanetföljarna får snart en Väntrum i sin ägo. T och L blev vinnarna när mina barn drog varsin lott ur krukan imorse. Stort GRATTIS till er!
Tusen tack till alla er som deltog och alla ni som följer mitt författande via dikterna på Facebook. Det betyder mycket nu när jag inte är frisk nog att ägna mig åt mitt vanliga författande, romanskrivandet. Men den roman som finns utgiven hittar nya läsare, det är jag SÅ glad för. Jag har de senaste dagarna smugit runt på okända bloggar och glatts åt att boken landar hos allt fler och verkar göra gott dit den kommer.
Du som inte vann men vill läsa Väntrum kan hitta den via webbshopen här på sidan (klicka på BOK, KÖP och sen på varukorgen) eller hos Bokextra, Bokus eller Adlibris. De två första alternativen kostar minst. Det går också att beställa Väntrum via din egen bokhandel därhemma.
Tack igen till alla som deltog och spred ordet om utlottningen!
Hurra!
Vi har nått tvåhundra gillare på författarsidan Ekhemmanet på Facebook! Det ska firas! Som av en händelse ser sonen och jag på Emil i Lönneberga just när tvåhundragubbesjubileumet inträffar och detta inlägg publiceras. 🙂
Två kvarblivna böcker av första utgåvan av romanen Väntrum kommer att lottas ut bland Ekhemmanetföljarna. De skickas till valfri adress inom Sverige. (Anledningen till att jag tråkigt nog begränsar det till Sverige är att fraktkostnaden blir så hög utomlands.)
Vill du vara med i utlottningen?
Berätta det senast måndag 11/2 genom att lämna en hälsning här i kommentarsfältet, eller via meddelandefunktionen på Facebooksidaneller via kontaktformuläret på bloggen.
Väntrum
En roman av Cecilia Ekhem
När det efterlängtade barnet inte kommer och alla strävanden verkar förgäves, drar sig Bea allt längre bort från sina sociala sammanhang. Inte ens den älskade som skulle bli barnets far får plats i hennes ensamma väntrum. Så möter hon, mitt i sin smärta, någon som ser och berör. Väntrum är en poetisk roman om utanförskap och sorg i barnlöshetens spår, men också en berättelse om att hitta sin mening när livet inte blir som man drömt.
Väntrum säljs sedan 2012 i ny utgåva via alla internetbokhandlar och kan även beställas genom din egen bokhandel.
Recensioner och omdömen om Väntrum
Recension i magasinet Mama (2012) ”Boken sätter ord på sorgen och känslan av utanförskap i kampen med barnlösheten. Är man i det själv är igenkänningsfaktorn hög, är man det inte, så får man en inblick i hur det är att sitta i ”väntrummet” och pendla mellan hopp och förtvivlan. En av de bästa romaner jag har läst om kampen att få barn.”
Omdöme på bloggen Bibliobuster (2011) ”…en av de bästa romanerna som behandlar detta ämne”
Recension i Sundsvalls tidning (2008) ”Det är bara att gratulera till en lyckad inledning. Hon har ett ärende, intrigen är läsbefrämjande och persongalleriet har hon vårdat sig om, både bland släktingar och i kretsen av väninnor och grannar.”
Recension hos BTJ -Bibliotekstjänst (2009) ”Boken är utgiven på eget förlag, men den hade lika väl kunnat komma från ett av de konventionella förlagen. Språket är bra, lättläst och flyter på.”
Läsarbrev om Väntrum
“Boken gav mig stöd, hjälpte mig att sortera mina tankar, se ljusare på framtiden och den stärkte en tanke som börjat gro”
”Jag har inte orkat läsa en hel bok på länge, men den här fick mig att vilja läsa vidare. Du fångar läsaren”
”Sträckläste den, kände igen mig, grät, fick igång tankeprocesser, hjälpte till att sortera tankar och till samtal. Tack!”
”Jag tror att det är många barnlösa som har hört av sig till dig genom åren och tackat, men av hela mitt hjärta, TACK!”
När jag fick syn på två överblivna böcker från den första upplagan av Väntrum bestämde jag mig för att skänka bort dem. Men först när min författarsida på Facebook, Ekhemmanet, har nått 200 följare. Det kanske kan verka snålt att inte bara ge bort dem direkt, men rent krasst är det nödvändigt att försöka tänka lite strategiskt som förlagslös författare. Min bok kan bara bli upptäckt i bokhandelsskogen om någon hittar kartan där den finns utmärkt. Den här bloggen är en sån karta och Ekhemmanetsidan en annan. Och varje person som gillar eller kommenterar mina dikter eller inlägg hjälper till att göra kartan synlig för andra.
Med tanke på de fantastiska vitsord jag har fått om Väntrum så låtsas jag inte ens vara blygsam. Den boken har gjort skillnad för många som längtar, givit nya världar till dem som inte gör det och (till och med) underhållit en och annan som uppskattar en god bok. Så gilla på och sprid vidare om du vill skynda på böckernas resa från detta hem till ett annat.
Tolvslaget återupplevs på nytt I SVT:s ”Tolvslaget på Skansen”. Kanske är det så jag ska göra för att hitta hopp om en ny, friskare tid. Idag har jag annars känt igen mig i Wieheorden ”mitt hopp är en skadskjuten kråka och jag är ett springande barn” med den skillnad att den som har varit sjuk i nästan ett år inte orkar springa efter hoppet.
Men så återupplever jag nyåret, som liksom påsken kan ge ett hopp om att något nytt ska komma. Att ljuset ska komma fastän mörkret härskar.
Drygt tjugo minuter in i programmet sjunger Carola en nyskriven sång till sin Zoe. Välkommen hem. Jag har följt Carolas blogg till och från under året, och kände igen mig i det hon skrev i början om föräldraskapet och adoptionen. Det är populärt att baktala människor, och kända personer får särskilt stå ut med att analyseras utan och innan och bedömas med svartvita penseldrag. Jag beundrar Carola för att hon kan behålla sin kärlek till människor mitt i alt detta.
Om jag drömmer om ett annat, friskare, liv drömmer jag om resor. Om drömresan till Paris som febrade bort i somras. En dröm sedan tjugo år som fick avbokas eftersom jag var, och är, sjuk. Men jag drömmer också om kortare resor. Om att få uppleva det Norge där mina dikter har blommat under det senaste året. Det finns bloggare som har mina dikter som bas på sina hemsidor, och betydligt fler norrmän (både män och kvinnor, faktiskt) som citerar mig än svenskar. Så sen, en annan tid när jag är frisk, får det bära av västerut.
Dagens feberunderhållning heter Fjällbackamorden. Filmatiseringen av Camilla Läckbergs böcker som nu sänds på SVT. Spännande berättelser och en inspirerande författare som är fenomenal på något jag inte kan: att marknadsföra sitt skrivande. Skriva kan jag (eller kunde på den tiden jag var frisk…) men att lyfta mina texter till vida läsekretsar är en kompetens som jag saknar. Och önskar att jag hade.
Ännu har jag inte skrivit någon deckare, men eftersom det är en underhållande genre finns det planer på att göra det. Första steget får kanske bli att läsa Camilla Läckbergs deckarskola som hon generöst bjuder på via sin hemsida. Camilla bjuder också på mycket av sig själv. Det gör förvisso jag med, som berättar om tårar, familjeögonblick och sjukdomshopplöshet som andra skulle betrakta som för privat att dela med sig av. Men när det gäller mina romaner och noveller är jag noga med att hålla dem långt borta från mig själv som privatperson.
Självklart är det mina erfarenheter som skapar berättelserna, och karaktärsdrag jag upplevt som bygger mina rollfigurer. Men jag är mån om att inte skriva mitt eget liv. Det har hänt att någon t ex har trott att min Väntrum är en självbiografi vilket har gjort mig ytterst irriterad eftersom det känns som att det förminskar författandet och begränsar kreativiteten. Något sådant verkar inte bekymra Camilla Läckberg. Hennes huvudperson har så många likheter med författaren att det är svårt att låta bli att blanda ihop dem. Deckarförfattare, polishustru och småbarnsförälder. Till och med utseendemässigt är filmkaraktärerna lika de verkliga. Kanske är också det ett marknadsföringsdrag? Vad vet jag, jag kan som sagt inte sånt.
Fastän jag har varit sjuk så länge och romanmanusen har vilat sen i februari, så har 2012 ändå varit ett skrivarår. Ingen bokmässa kunde det bli, ingen skrivarkurs och bara en träff med mina skrivarkollegor har det blivit under året. Men ändå skymtar ett författarår när jag ser tillbaka.
Bara en sån sak som att jag får tidningen Författaren hem i brevlådan säger något om vem jag är (och att jag betalar en medlemsavgift som överstiger vad jag förmodligen drar in som författare..). ”Tidskrift för Sveriges författare” står det. Jag liksom 😮
Och breven som jag då och då får från läsare som har berörts och ibland hittat nya livsvägar tack vare det jag skrivit. Författarmedaljer som jag bär med mig jämt.
Författarsidan på Facebook har blommat under året med många fler dikter än vanligt. För poesi är det som det febertyngda huvudet har orkat. Enkla haikus och längre dikter som ibland har fått mer spridning än väntat. Som dikten i vemod över skolnedläggningsbeslutet, eller en del av orden om föräldraskap. Ofta har en enkel vardagsglimt blivit poesi. Som idag.
Tack vare denna sida på det annars rätt tveksamma sociala forumet så har mina dikter fått spridning i Norge. En släkting till en vän berördes av mina ord, fick läsa en massa opublicerade dikter och publicerade citat från dem sedan på sin populära hemsida Siterte sitater. I och med det citeras mina dikter numera rätt ofta på vällästa norska bloggar. Via Siterte sitaters Facebooksida har också en del av mina ord gestaltats med sköna bilder.
Under slutet av året har aktiviteten på Ekhemmanet ökat rejält, med en peak på nyårsafton. Det blir spännande att se vad som kommer att hända med denna sida under 2013.
Både bloggen och Facebooksidan kom till med tanke på att min roman Väntrum skulle få hjälp att hitta fram i bruset. Nu har jag fått en annan läsekrets än främst barnlösa, och det är inte så lätt att nå fram till presumtiva läsare längre. Därför är det glädjande varje gång Väntrum uppmärksammas, som i början av året i en liten recension i magasinet Mama och i slutet av året i boktips hos föreningen Barnlängtan och i Trelleborgs allehanda och en bokjulkalender.
Under 2012 har Väntrum dessutom kommit i nuytgåva på nytt sätt eftersom mina gamla boklager tagit slut. Det reviderade bokmanuset var klart just innan jag blev sjuk, och blev sedan liggande till hösten då jag fick hjälp av korrekturläsande och omslagsdesignande vänner att få till slutklämmen. Så från oktober kan min lilla bok beställas av de stora bokhandlarna. Kan beställas. Det krävs dock ett gigantiskt arbete för att den ska bli synlig och beställas i stor utsträckning. Och trots de fina recensioner jag har fått så har de lokala bokhandlarna inte ens svarat på mejlen där jag har berättat om min roman. Så den redan utgivna romanen behöver en frisk (och marknadsföringskunnig) mamma för att nå ut, men den sjuka och krassliga Cecilia har ändå fått uppleva ett skrivarår av dignitet. Det är stort.
Dikterna har blivit många som sagt, och under oroliga stunder i sjukhusets väntrum har jag premiärskrivit schlagertexter. En av dem, som min dotter bidrog med textrader i, tonsatte en vän på ett härligt, medryckande sätt och vi skickade faktiskt in den till Melodispektaklet. Det blev inget förstås. Precis som på Bokmässan är chansen för okända minimal. Men roligt var det.
Något som blev av var deltagandet i författarcoach Ann Ljungbergs novelltävling Leva sin dröm. Den ägde rum i somras just när min feber gav vika någon timme i taget. Jag fick ihop en novell under en sån dag, och den ingår nu i en antologi av tävlingsbidrag.
Jag lever i en del av mina drömmar, det återkommer jag ofta till i tacksamheten över kärlek, föräldraskap och gåvan att ha förmåga att beröra andras hjärtan. Kring skrivandet finns fler drömmar att leva – men just nu är den stora drömmen att få bli frisk och kliva upp ur sjuksoffan. Jag försöker hoppas att det ska ske under 2013. Men hoppet simmar just nu inte bara i ett träsk med oförklarlig feber, utan också i en tunna förkylning som känns lite för mycket i bihålor och luftvägar. Så jag behöver den här tillbakablicken för att hitta livbojar som hoppet kan hålla fast i. Och apropå livbojar så har mina sångtexter som är födda ur Frälsarkransen fortsatt att tonsättas vid ett piano långt borta.
För Ekhemmanet-läsare och bloggläsare bjuder jag idag på ett avsnitt ur romanen Väntrum. Jag blev bjuden på risgrynsgröt idag och fick två mandlar. Inget bröllopsförebådande, men väl halvdanna grötrim och intensiva önskningar. När jag bet i den andra mandeln tänkte jag på min Bea. Här får ni möta henne.
”När hon kom ut drog hon på sig den röda fleecemorgonrocken. Förra julens morgonpresent. Så mycket lättare att ta emot. Raggsockor på fötterna. Blåmelerade och fram tills idag oanvända. De hade legat femton år i Karins byrålåda med den lilla röda garnbiten som höll dem samman.
– Ta dem du. Jag tror att du är den som lever närmast Agnes.
Hon blundade och såg henne. Kände strykningen över kinden och en kittlig puss på halsen. Mormor värmde henne fortfarande. Från fötterna och upp. Kärleken och julmusiken trängde undan vingslagen. Juldofter. Hyacinter och kanel. Hon måste älska honom. Han hade lagt på en röd duk och ställt de utslagna blommorna mitt på bordet. Hon gick fram och stack näsan i dem. Drog in doften som den Ferdinand de skulle slumra framför senare under dagen. Anders var egentligen allt annat än pysslig. Han ansträngde sig för att forcera hennes rustning. Hon lät den falla och gick fram till honom. På diskbänken stod Höganässkålarna fyllda av varm risgrynsgröt. Färdiglagad från butiken. Hon slog armarna om honom där han stod med mjölktetra och sockerburk i vardera handen. Lät händerna vandra till hans kinder. En kyss med smak av mint.
– Tack för att du har ordnat det så fint. Jag förtjänar det inte.
Hon tog skålarna och de satte sig. När hon tog den första skeden gröt krasade det mellan tänderna. Mandlar. Flera stycken i samma tugga. Hon måste skratta. Kände magen fyllas av glädjen.
– När du äntligen friar så gör du det rejält!
De hade julafton helt för sig själva och tog en lång promenad i den tillfälliga vintern. När de passerade bänken där de hade suttit för några månader sedan stannade han till. En ensam barnvante hängde på en buske och han kände lätt på den.
– Tror du att det nånsin blir barn för oss?
Hon hade effektivt tryckt undan barnalängtan den senaste tiden men nu rörde han vid den på samma sätt som han rörde den lilla tumvanten. Hon såg en sorg i hans ögon, en framtid utan riktning, utan mönster.”
En varsam gestaltning av Bea.
Design: Liselotte Svelander. Foto: Peter Nykvist
Den som vill lära känna mer av Bea kan hitta henne t ex på Adlibris eller Bokus eller via bloggens webbshop.
Kära läsare!
Den som skriver är ett jag som behöver ett du. Du är mitt du.
Du som läser vardagsbetraktelser i bloggen, dikter på författarsidan, och romanen Väntrum. Oavsett vem du är, om vi har andats samma luft eller bara mötts via skärmarna eller bokbladen, är jag så glad över dig. Tack att du vill finnas här med mig!
Jag vill ge dig en julklapp med en önskan om att ditt kommande år ska göra drömmar tydliga och sanna, novellen Drömlistan. Skriv en kommentar här om att du vill läsa den, eller skicka ett mejl till ekhemmanet@ekhemmanet.se så kommer novellen i PDF hem till dig.
GOD JUL!
PS. Sprid gärna blogginlägget (t ex genom att klicka gilla på Facebook-knappen) så får fler julklappar spridas.
Har du någon klapp kvar att köpa, eller någon du vill uppmuntra särskilt kring jul eller nyår?
Kanske en bok? En roman som redan ligger som en vän på en del nattduksbord men som saknas i många bokhyllor
Det senaste dygnet har flera exemplar av min roman Väntrum sålts via Adlibris. Böckerna hinner inte fram till julafton förstås, så därför vill jag bjuda på ett kort att skriva ut, slå in och ge bort. Eller kanske mejla till någon nära som bor långt borta. Beställa boken får du göra själv, antingen till din egen hemadress eller till mottagarens. Ett perfekt sätt att få iväg en present.
Presentkortet Väntrum – julklapp kan du sedan skriva ut eller skicka per e-post. God julklapp!
Presentkort
Vill du ha fler tips på uppskattade presentkort som går att fixa i sista minuten?
Varsågod att låna Ekhemmanets presentkortspaket.
Dagens dikt, eller kanske appell, vaknade ur en tanke. En enda tanke eller känsla väller ut och blir en lång dikt. Rimmad. Som så ofta.
Jultal
tänk om orden tog slut just idag
vad skulle du välja att säga
skynda att tala, eller grubbla ett slag
gå nära eller huka och väja
lyfta på blicken mot den du får möta
se, vem finns framför dig här
eller skynda iväg att kisande nöta
orden din mun redan bär
om talet får mogna i hjärta och öga
och kryddas med omsorg och mod
kan samtalen bli både djupa och höga
och rymma mer än en jul som är god
