Det finns en annan mamma som födde sitt första barn i slutet av 1900-talet, som är kristen och gärna sjunger. Hon har också adopterat ett barn som med god marginal passerat två år, från ett afrikanskt barnhem där de sjunger bordsbön till Broder Jakob-melodi.
Där upphör kanske likheterna. Den andra mamman är Carola och på Mors Dag fick Tilde de Paula en fin intervju med henne i TV4:s Nyhetsmorgon.
Det är gott att få höra hennes egna ord, att strunta i kvällspressen och vilja se människan. Mamman. Visst finns det även här sånt som människor kommer tycka till om. Det är t ex inte så att antalet barn som är tillgängliga för adoption är så många att alla som har plats i hjärta och hem kan adoptera. Men jag tror de orden kommer ur lyckan, ur euforin, och önskan om att fler skulle få uppleva detta fantastiska som är adoption. För just så självklart som Carola beskriver det kan det faktiskt vara, även om det för många är en kamp att växa ihop och bli familj så kan det vara just så här. Okomplicerat och ömsesidigt. Och ändå svårt ibland, eftersom det är svårt att vara förälder. Men så fantastiskt.
Jag har inte sett intervjun, men vill tillägga en sak till det du så klokt skriver. Det finns många fler barn tillgängliga för adoption än vad folk tänker sig, om man faktiskt inkluderar de äldre barnen – som många inte vill ha och liksom ”räknar bort”….. De är också barn, och i så många avseenden fortfarande små och i behov av föräldrar.
Så sant Christina, och jag hoppas och tror att de långa väntetiderna som är nu för med sig det goda att fler börjar reflektera, i tid, över om de är möjliga föräldrar till äldre barn och/eller barn med kända särskilda behov.
Tack förresten för din kommentar. Det är alltid roligt när läsare ger sig tillkänna. Allt gott till dig!
Tack detsamma 🙂 Jag är inte så bra på att kommentera för kommenterandets skull, utan det blir mest bara om jag känner att jag har något att tillföra. (Och om just detta ämne skulle jag kunna skriva långt och innerligt….)
Hoppas att du snart blir frisk!