Den snöar. Jag älskar snö, och älskar att skotta. När jag är frisk. Men precis som det är tufft när kära, men för många människor kommer på besök vid fel tillfälle, är det tufft med en massa snö vid fel tillfälle. De stora snöfallen prickar dessutom in de dagar som min käraste har som mest jobb, längst ifrån hemmet. Och eftersom det är ruskigt svårt att både be om och ta emot hjälp så gör jag det ändå. Skottar. Och mår sämre efteråt. Så pass att jag inte ville äta frukost förrän efter lunchtid. Jag är en märklig person som nästan aldrig tappar aptiten, hur bra eller dåligt jag än mår. Just nu är det en nackdel. Inte bara för att det är trist att känna sig fet och plufsig, utan för att jag tror att vården tar sjukdom mer på allvar om patienten rasar i vikt…

20130116-140032.jpg

Trots för dagen dålig aptit lyxade jag till det med hjortronsylt på mackan. Och en film i DVD:n. En hyllad fransk film som är köpt till vrakpris och har legat länge i hyllan i väntan på att stort feelgoodbehov skulle uppstå.

20130116-140101.jpg

Men nä, “Det regnar alltid i Provence” gav mig ingen omvälvande och välgörande upplevelse. I början av min sjukdomstid gav jag andra febriga filmtips. Jag borde ha sett om nån av dem istället. Aldrig hade jag väl kunnat tro att den sjukdom jag då hade skulle vara kvar tio månader senare… Det är tungt. Och den här bloggen blir visst allt mörkare…

Related Posts

3 thoughts on “Hjortron och Provence

  1. Även om du upplever att bloggen blir mörkare så tror jag att mörkret måste få finnas för att vi ska uppskatta ljuset….
    Hoppas ändå att din feber motas bort i samma takt som vårt land nu går mot ljusare tider, eller ännu hellre att febern försvinner med en rasande fart så att du kan njuta av dessa mörka men ack så mysiga vinterdagar som fortfarande finns framför oss.

    // Fia

    1. Tack så mycket Fia för din sköna och ljusbringande hälsning!
      Dina ord stämmer med min grundsyn, att också det mörka i livet ska tas fram i ljuset och pratas om. Men ändå känns det som att det blir för mycket av de sidorna just nu…

  2. Gott med hjortron.
    Jag tycker också så mycket om det.
    Vi brukar köpa vid vägkanten ibland.
    Fast det är dyrt.
    Egentligen är det bättre att bloggen får följa den sinnestämning man är i.
    Det blir ärligare så.
    Att försöka försköna tror inte jag är till någon nytta.
    Du skriver så ärligt att man lär känna dig och tycker så mycket om dig.
    Det gör jag.
    kramar i massor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *