Skrämselnyheter och korståg om kost

Dagen börjar med Spanarna, mina kloka och humoristiska vänner i P1-etern. Jag har väl redan tidigare gjort klart att Jessika Gedin är min idol och den som får mig att ibland vilja bli twittrare. Då skulle jag kunna bli en stalker light och följa varje andetag hon pustar. Men tills dess följer jag Spanarna och Babel istället.

Som så ofta pratar Jessika om något som jag också har funderat på. Denna gång handlade det om risker vi väljer noga att akta oss för fastän vi suger i oss andra farligheter utan att blinka.

Lyssna: Spanarna 20130104 15:03

Just den frågan rör sig i mig när jag följer vad andra länkar till för slags artiklar på bloggar och Facebook. Det kommer varje dag upp flera notiser på flödet om hur LIVSFARLIG maten är och vad vi borde äta istället. Ren och rå mat förespråkas och kolhydrater och färdiglagat är bannlyst i den offentliga bilden av hälsosamma människan. På mig har det inte effekt, jag blir varken inspirerad eller skrämd till förändring. Jag blir bara trött när mat görs till den största orsaken till ohälsa och människor tar fram skämskuddar om de ser färdiglagad risgrynsgröt. Som jag ser det är huvuddragen i den här propagandan skrämsel och skuldbeläggande. Det kristendomen har beskyllts för tidigare har kostkyrkan nu tagit över. Korståg för kosten som ska rädda människan till evigt liv.

Igår gick jag loss och gjorde en avancerad fiskgryta till middag. Jag hade bara tänkt stoppa in ett paket fiskfilé i ugnen, men hamnade i en längtan efter matlagning och la ner det ena efter det andra i grytan. Morot, paprika, lök, potatis, chili och till och med citronzest på torskfilén innan jag la ner den sist i grytan. Jättetrevligt. Men jag är inte en bra människa för att jag lagade en tjusig fiskgryta istället för att bjuda barnen på våfflor gjorda på pulver. Jag blir snarare en (fysiskt) mer dålig människa om jag står och lagar avancerad mat när sjukdomen egentligen vill att jag ska ligga ner. Igår gick det bra, tack vare att fantastiska vänner kom och skottade på kvällen, och jag orkade både laga krångelmat och spela spel med lilleman. Men jag hade varit en lika bra förälder om jag hade serverat köpeköttbullar. Jag tror nämligen inte på att mat är gift. Det är självklart både gott och nyttigt och pedagogiskt att ge sina barn hemlagad mat, men jag tror att genomstressade föräldrar är betydligt mer riskfyllt än storkökstillverkad mat som kan hjälpa till att ge mat på bordet och lugn åt stressiga eller trötta dagar. Så mina barn kommer också fortsättningsvis att få både och. Hemlagat och bortalagat. Och kostkyrkan kommer inte kunna värva mig med sin skrämselmentalitet.

20130117-101505.jpg

Rädslan är stor också på andra plan. Gravida och nyblivna föräldrar inordnar sitt liv med regler och kontroller och andningslarm för att inte riskera att förlora sina hett efterlängtade barn. Jag förstår den skräcken, och minns hur rädd jag var när jag, äntligen, äntligen blivit gravid. Och erkänner att jag fortfarande när barnen är så stora, ibland kan gå nära och kolla att de andas när de sover ljudlöst. Rädslan kan binda oss, och göra oss irrationella. Och när barnen kommit efter stor kamp och med många förluster på vägen kan rädslan att förlora bli ännu större. Därför blir jag sorgsen när jag läser nyheten att IVF-gravida löper större risk för blodpropp under graviditeten. En minimal risk, men dock ännu mer bränsle på skrämselbrasan som kanske redan är så stor att den förtar en del av lyckan.

Related Posts

5 thoughts on “Skrämselnyheter och korståg om kost

  1. Apropå mat rekommenderar jag varmt att du går in här http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?ProgramID=2024&sida=4 och lyssnar på klippet “Sverige är världens ensammaste land” där Lotta Lundgren är gäst i programmet. Hon pratar om precis det här du skriver om och ca 1.10 min från slutet av inslaget berättar hon om kostråden som ges i Frankrike – tre enkla råd.
    1. Ät god mat.
    2. Laga maten själv.
    3. Ät maten tillsammans med andra.

    Kram!

  2. Ja det går inte att vära sig mot alla sk “farligheter”.
    Och ibland måste man få ta genvägar utan att få dåligt samvete.
    Även då det gäller maten.
    Här har ätits pulvermos två dagar i rad och jag har inte ett dugg dåligt samvete för det.

    Och det där med IVF och blodpropp verkar mycket konstigt.
    Förresten äter jag medcin som är risk både för hjärtat och för blodpropp.
    Men ibland kan man inte gå och tänka på alla farligheter hela tiden.
    Då får man inget liv.
    Och de flesta farligheter händer aldrig ändå.
    Kramar till dig.

  3. ja, jag skulle vilja säga att jag håller med dej till 100% och gör jag också när det gäller skrämselpropaganda och hur överdrivet ängsligt det blir med allt möjligt sen när man fått barn, och folk kanske vill intala sig att dom gör i alla fall sitt bästa om dom dessutom informerar om det åt folk. Sen råkar jag ha en hormonstörning och allergier som gör att det är extra viktigt vad jag äter och sätter i mej, så jag följer just såna där kostråd och äter väldigt sällan nånting som inte är tillagat från början till slut och helst också ekologiskt – men det är skillnad, för jag måste vara fanatisk på det området för att må bra. Jag är nog värre än alla facebookfanatiker på att predika för min familj här hemma!
    Men jag vet nog att alla inte behöver såna kostråd – min farmor t ex börjar närma sig 90 och har varit överviktig hela sitt vuxna liv utan att det har hindrat henne en sekund från att njuta av livet! 🙂

    Det jag tänker är att vi på nåt sätt här i västvärlden invaggas i en falsk känsla av att det är meningen att vi skall kunna styra allt här i livet. Vi föds på sjukhus, vi dör på sjukhus och om vi blir sjuka så har vi en tanke om att på sjukhuset kan dom nog fixa så vi blir bra igen (ända tills den illusionen spricker och det inte går). Vi får larmrapporter om det ena och det andra, och vi vill visa hur duktiga vi är så då ingår det att äta rätt och tänka rätt och vara rätt på alla sätt och vis. Ibland tycker jag det blir lite väl mycket fokus på vad som är rätt och fel, och för lite fokus på att njuta av livet. Alla borde göra som min farmor tänker jag, och skita i alla goda råd och sånt och använda sitt bondförnuft och framför allt njuta av livet vad det än kastar mot en!

  4. Tack för era reflektioner!
    Kanske är det jag stör mig mest på att de “kostfrälsta” precis som alla vi religiösa tror att det bara finns en väg till himlen. Men som du säger Ninette så är det ju individuellt.
    Ska försöka lyssna Signe, har inte lyckats än för Appleprylarna vill inte spela upp och PC:n skramlar 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *